j.ling

Det är grymt hur man kan få höra just de där orden som man i just den stunden behövde. Det jag blev tillsagd idag är att jag ska se framåt, tagga inför det som ska komma.
Mitt problem är att jag ofta fastnar i att tänka tillbaka på det som varit. Vilket då ger mig ångest när jag saknar det och måste inse att det inte kommer tillbaka.
Innan var jag en i gänget o fick inbjudan till fester osv. Nu, för att jag är ett ex, o inte bara en vän som innan vi blev tillsammans, så blir jag inte längre bjuden. Jag är inte längre inräknad. Att vi i gänget var vänner innan han o jag blev tillsammans har tappat betydelse. Nu kan vi inte vara samma vänner. Och ja, blir ju ledsen när jag inser att jag inte längre är inkluderad, för att jag bara är ett ex. För jag hade sjuuuukt kul med det gänget. Gillade att umgås med dem.
Men det hjälper mig ju inte. Det gamla återkommer inte o jag kan inte göra nåt åt det. Det enda jag kan påverka är framåt. Och jag kan bygga på nya saker, nya minnen, försöka hitta nya roliga gäng!
Framåt marsch!!

Jag och han hade bestämt att vi skulle ses idag. Men han kom redan igår för att han saknade mig. Och jag som trodde att vi knappt skulle ses alls.
Återigen fick jag sitta i knät och borsta tänderna, sällskap när jag lagar mat och någon som hjälper till att diska.
Men ja, fast att det varit underbart med sällskap igen så tar vi det easy. Kan inte tillåta alla känslor, och allt är inte som innan bara för att vi setts, för snart åker han igen.
Men det var skönt att få lite påfyllnad av kärlek. Av någon som verkligen ser mig på riktigt och älskar mig ändå.

Han körde ett gympass med mig igår, Kan nog våga vistas där en del nu tack vare det! Idag gick jag dit själv (stolt)
Efter igår kan det inte bli värre. Han körde typ 27 gånger tyngre än mig och det var fuuuuullt med folk som kör "ny vecka-tänk" och som kan ha bevittnat Superman vs klenis. Efter det kan jag inte framstå som mer missplacerad, vilket tidigare fått mig att inte vara bekväm där. Så nu är jag taggad, jag går dit för min egen förbättring, och jag är åtminstone där!

(Tidigare inlägg stämmer inte tidsmässigt)

Vi sågs igår. För första gången på 3 månader skulle vi ses. Men inte som innan, utan som vänner. Ytliga vänner som pratar om vädret typ. Vi har aldrig varit BARA vänner, så känner jag inte honom. Var sjukt nervös som jag brukar när jag träffar nån jag inte känner.
Hur ska vi hälsa, hur länge får jag krama honom utan att det blir för mycket, vad ska vi prata om, hur nära kan jag sitta?
Jag ville inget annat än att få krama honom, känna den trygghet det ger, känna den energi som bara han lyckats sprida till mig bara genom att vara nära.
Men av respekt för honom, för att han ville ses som vänner, utan känslor och impulser, så höll jag inne allt. Ville dra fingrarna genom hans hår som vuxit efter att han snaggade sig innan han åkte, men gjorde inte det.
Han var bestämd när vi pratade i telefon. Vi kan inte ses med känslor inblandade. Det blir för jobbigt.
När vi väl sågs insåg även han att de inte gick att bortse ifrån. Han har så stark inverkan på mig. Och jag verkar ha det på honom. En enkel kram fick mig att börja gråta. Den väckte alla känslor - saknad, välbehag, mersmak, gråt, skratt.
Det är sjukt att en person bara genom att vara nära kan påverka en så starkt.
De tre månaderna som kändes som de längsta någonsin kändes plötsligt samtidigt som att de passerat med bara någon dag.
Lika snabbt var vi oss igen, så som vi känner varandra.
Han är Superman och jag verkar vara hans kryptonit. Han var bestämd innan men när jag var där kunde han inte vara stark. Lucky me! Som jag saknat honom. Ville stanna i stunden för alltid, inte bry mig om världen utanför.
Menmen, back to vardagen igen.

Han är hemma sen några dagar, men vi har inte setts. Flera har ifrågasatt det vilket gör det ännu jobbigare. Första samtalet jag kunde ringa, på 3 månader, för att nå honom så gick det fram signaler, sen blev det upptaget. Trodde att han inte ville prata. Men vi pratade sen och jag förstod av honom att vi typ inte kommer ses.
Fast att jag försökt undvika att räkna ner tiden tills han är hemma så har jag inte kunnat låta bli. Och fast att jag bestämt mig för att inte pausa mitt självständiga liv bara för att han kom hem så kom jag på mig själv med att inte fortsätta som vanligt och göra allt för att hålla mig sysselsatt. Kom i stället på mig själv med att försöka hålla mig tillgänglig o försöka göra luckor att ses. Helt i onödan då hans fokus inte låg på det.
Han klarar inte av att starta sen stoppa, starta - stoppa. Men jag har svårt för att inte få vara med honom när han är så nära, när jag faktiskt skulle kunna vara med honom. Under dessa tre månader har ju inte möjligheten ens funnits. Då kunde jag fokusera på mitt eget.
Därför var det jobbigt att han kom hem.

Ångesten har kommit på besök igen. Vet inte om det är bakslag från förra veckan som var full av boost. Alla kroppens boost-ämnen blev kanske förbrukade och nu finns inga kvar. Eller så är det först nu det ger effekt av att jag minskat dos av medicinen. Tar jättelåg dos. Men innan nu har jag inte märkt nån skillnad.
Mest tror jag att ångesten följde med på planet. Inte åkte den VIP i alla fall för jag har inte saknat den! Tror han tog med sig den från Afghanistan.

"Känns det jobbigt att jag är hemma?"
JA, det gör det!

Min födelsedag var awesome!
Blev uppvaktad som aldrig förr. Det var längesen det kändes speciellt att fylla år. Hittills har min födelsedag varit whatever!
Men i år hade folk ansträngt sig. Blir varm i hjärtat. Bjöd in till fest men trodde knappt nån skulle bry sig om att komma. Men många var positiva och peppa, härlig respons. Dessutom fick jag underbara presenter, som jag absolut inte förväntat mig!!
För första gången i mitt liv (tror jag) höll någon tal för mig, min fina vän <3
Blev överraskad med mat och blommor dagen efter festen när man annars skulle haft ångest över kaoset i lägenheten.
Tur att folk sov över. De sov i sängen och soffan och jag på mattan på golvet. Hade inte velat vakna upp på mattan, själv, i kaos, på min födelsedag. Fick i stället frukostsällskap av systrar och vänner, chokladmjölk och vi skrattade åt kvällen innan.
Ägg i present, rosa fluffiga björntassar, roliga grannar, äta chips på dansgolvet, nära och kära omkring mig och jag fick så mycket kärlek och uppvaktning. Helt överväldigande!

Flummigt samtal med pappa.

- Kommer du ihåg det du filmade när jag ligger på en filt och min bror kör på mig flera gånger men en sån där liten bil?
Du sa inte till utan bara fortsatte filma.

- Om jag sagt till inget skulle hända (på filmen)

- Det är ju därför jag är hjärnskadad nu.

- Oj, jag visst inte. Nästa gång jag lovar att säga till honom!

Innan vi avslutar samtalet:
- Okej, god jul!

"En påminnelse i telefonen ringer. " Blommor till Jennifer".
En påminnelse jag förträngt. Förlåt. Har förträngt alla hjärtans dag tills nu.
Jag har inte fixat några blommor till dig. Ena delen av mig känner att det är rätt. Den andra vill enda ge dig nått.

En dag då jag annars hade gått upp tidigare och gjort varm choklad till dig, på det viset du lärt mig. Istället vaknar jag upp 500mil längre bort i en annan värld.
Även om vi ses när jag kommer hem så kommer vi ju inte ses som om inget hade hänt. Jag vet att det är det som är bäst med tanke på allt som komma skall ske och det som sker just nu. Jag här, din student, dina drömmar om plugga vidare, mina om resa. vi är unga och har mycket kvar osv osv osv..

Vad jag vill säga är att även om det inte kommer röda rosor från mig imorgon kommer du alltid vara mitt alla hjärtans hjärta! Hjärtat mitt."

Vem behöver rosor efter ett fint meddelande som detta. Får ont i hjärtat, samtidigt som jag blir varm.
Känner mig lite mer ensam och lite mer saknad just denna dag...

Fick sms av mamma: "Är det nåt mer du kan önska dig?"
Helt spontant tänkte jag ba: usch, har ju redan önskat mig tre saker.
Tyckte det kändes jobbigt att ens skriva de sakerna, kände mig girig. Men jag vet att familjen kommer köpa presenter till mig även om jag säger att det inte behövs så är väl lika bra att önska sig sånt jag behöver.
Blev lite förvånad över min skamkänsla när hon bad mig skriva fler saker att önska.
Min höjdpunkt de senaste födelsedagarna har varit att få chokladmjölk på sängen. Inte presenterna. Vill bara få lite extra attention när det är min dag så är jag nöjd ;)

"Alla springer i skogen och svettar sig. Jag aldrig sett innan"
En charmig indier i "efter tio" på tv:n som berättar om hur han i en spådom fick veta att han skulle träffa en kvinna från en annat land som ägde en djungel. Han träffade en svensk kvinna som ägde skog. Han cyklade senare från Indien till Sverige. Han berättar om hur han reagerade på Sveriges kultur när han kom, att han trodde att alla visslade.
Han gjorde min morgon!

Är det sjukt dålig timing att fyra speciella människor i mitt liv dissar mig samtidigt, eller säger det nåt om mig?
Borde vara hjärndöd efter en heel dags plugg men i stället tar onödiga tankar över såhär innan man ska sova...
Säger till mig själv gång på gång att inte ha förväntningar på något eller av någon. Men ändå lyckas jag inte att undvika det. När jag ber någon ringa förväntar jag mig att hen ringer. Om jag frågar om vi ska ses och personen ska höra av sig senare så förväntar jag mig att personen hör av sig senare.
Känner mig sen som ett fån som gick och väntade på telefonsamtalen som inte kom. Ett fån som såg till att vara tillgänglig för att vara redo så fort personen säger att nu kan vi ses. Men personen hör inte av sig. Det är tyst...

Helt otroligt hur vissa inte kan hålla tider. Skulle köra min bror igår samtidigt som jag skulle till tåget. Sa åt honom att vara klar 19.20 men åkte dit innan för att driva på honom (eftersom att han aldrig är i tid). Kommer dit och han är INTE HEMMA!!
Han kom vid halv, precis när vi var tvungna att åka. Då var inget packat.
"Jag hade glömt min mobil och var tvungen att fixa lite"
Packa ihop fort som bara den så slipper pappa köra när vi ändå ska dit.
Redo att åka säger han:
"Jag måste hämta min mobil hos honom med!"
Men det var ju det du sa att du gjorde!!
"Amen, jag var hos en annan och lämnade gitarren. Sen skulle jag träffa er här så därför kom jag hit" (i stället för att ta den när han ändå var ute)
Syster som haft körkort i bara nån vecka kunde inte köra lika försiktigt på vinterväglaget. Ont i magen, stress. Tänkt att det var så ALLTID med min första kille. Kom alltid iväg försent och så körde han som en biltjuv i stället. Hemsk tid i mitt liv :p

En annan gång sa jag till min bror att vara klar 45 min innan han egentligen behövde det. Tror ni inte han var klar då bara för det? Han fick vänta på mig i stället...

"Haha, vi planerar två dagar innan att vi ska dricka kaffe. Jag har förberett Sandy med. Och att vi ska äta kakor!" /mamma

Det gäller att njuta av det lilla! Har som sagt planerat sen i fredags att vi ska dricka kaffe idag, och testa några nya kakor. Njuter av kvalitetstid med familjen

Jahaa, klockan är redan för sent och jag tänkte stiga upp om 6 timmar. Tänkte ju försöka komma i säng i tid. Men hade ju en så bra kväll. Kände att jag inte ville avsluta den. Ville inte gå hem till min tråkiga lägenhet.
Såg filmen "reign over me" som jag tycker alla borde se. Blev bjuden på mat, nåt slags saffran-ris-kaka-typ. Spännande att testa nya saker. Varför har jag inte hängt mer med utbytesstudenter?!
Jag var den första vännen han (som jag var hos) pratade med på campus. Det var halloweenfest och jag var klädd lika fult som senaste halloween. Och en snubbe kommer fram från ingenstans och vill bli min vän för jag "look nice". Said whaaaat?! Looked like hell. Kul att ha fått göra intryck hos någon. Att han minns mig som den första han träffade. Det var även när jag precis hade börjat.
Vid senare tillfälle var jag sjuk. Då sa samma kille åt mig att komma ner och öppna dörren till byggnaden. Jag insisterade på att jag var äcklig, inte ville visa mig, och inte orkade umgås. Han insisterade på att jag skulle komma ner. Sa att han redan var utanför. Gick ner, och där stod han med soppa som han gjort. Han hade fått samma soppa en gång när han var sjuk så han ville sprida det vidare. Han ville inte störa utan bara lämna den, så gick han. Minns då att jag tänkte nåt i stil med "woow, det är alltså såhär det funkar på campus? I LOVE it"
Har verkligen träffat awesome människor här! Börjar kännas lite jobbigt när det nu närmar sig att jag ska lämna det...

Bild från den halloween

Första gången jag drack kaffe på krogen. Vakten fixade åt mig. Var riiiiktigt igång på dansgolvet sen resten av kvällen.
Massa dans med kul folk och efterfest med mat. Hummus!! Mina utländska rötter hurrade och hoppade av glädje. Slängde mig över hummusen och åt nog egentligen lite för mycket. Dansade även nån slags folkdans och lyssnade på utlandsmusik.
Givande med utbytesstudenter på campus.
Me like mycket much!

Bild från ena studentpuben på campus. Tjejanpassad toa.

Hade återträff igår med den där kursen jag gick på innan. Det var mycket skratt blandat med känsliga känslor. Är fortfarande imponerad av hur lätt det är att öppna sig för i stort sett främmande tjejer. En sak att jag kanske skrattar bort det jag säger för att det ska bli lättare stämning, men ändå, att jag ens kan säga det.
Det ger mycket mer att få respons av de man inte väntar sig det av. Tjejerna där är inte skyldiga mig nåt, vilket man kan förvänta sig av vänner, och tjejerna där ser det från annat perspektiv då de inte varit inblandade i hela processen. De ser det utifrån.
"NI har löst det bra! Det BLEV inte bara."

Ja, vi har löst det bra. Jag och han. Vi har pratat, uppdaterat varandra, och haft respekt för varandra och hur den andra känner. Det har löst sig så bra det kan utefter förutsättningarna. Det har inte bara blivit.

Jobbigt med dubbelpass igår på gymmet bara. Men mest för att jag på nåt konstigt sätt hade glömt min sportBH och fick träna i en vanlig :/
Fick en tattootid med kort varsel dock och har haft frukostsällskap idag.
Feels gooooooood!