Nära men långt bort
Han är hemma sen några dagar, men vi har inte setts. Flera har ifrågasatt det vilket gör det ännu jobbigare. Första samtalet jag kunde ringa, på 3 månader, för att nå honom så gick det fram signaler, sen blev det upptaget. Trodde att han inte ville prata. Men vi pratade sen och jag förstod av honom att vi typ inte kommer ses.
Fast att jag försökt undvika att räkna ner tiden tills han är hemma så har jag inte kunnat låta bli. Och fast att jag bestämt mig för att inte pausa mitt självständiga liv bara för att han kom hem så kom jag på mig själv med att inte fortsätta som vanligt och göra allt för att hålla mig sysselsatt. Kom i stället på mig själv med att försöka hålla mig tillgänglig o försöka göra luckor att ses. Helt i onödan då hans fokus inte låg på det.
Han klarar inte av att starta sen stoppa, starta - stoppa. Men jag har svårt för att inte få vara med honom när han är så nära, när jag faktiskt skulle kunna vara med honom. Under dessa tre månader har ju inte möjligheten ens funnits. Då kunde jag fokusera på mitt eget.
Därför var det jobbigt att han kom hem.
