Allting går upp för mig när solen går ner
Är det sjukt dålig timing att fyra speciella människor i mitt liv dissar mig samtidigt, eller säger det nåt om mig?
Borde vara hjärndöd efter en heel dags plugg men i stället tar onödiga tankar över såhär innan man ska sova...
Säger till mig själv gång på gång att inte ha förväntningar på något eller av någon. Men ändå lyckas jag inte att undvika det. När jag ber någon ringa förväntar jag mig att hen ringer. Om jag frågar om vi ska ses och personen ska höra av sig senare så förväntar jag mig att personen hör av sig senare.
Känner mig sen som ett fån som gick och väntade på telefonsamtalen som inte kom. Ett fån som såg till att vara tillgänglig för att vara redo så fort personen säger att nu kan vi ses. Men personen hör inte av sig. Det är tyst...
