j.ling

Antar att nytt medborgarskap kommer med nytt namn...
De har försökt att tolka mitt namn från hebreiska till engelska. Visst att farfar alltid kallade mig Genifer, men det är för att han är gammal och old fashioned. Men att skriva mitt namn så på mitt konto på banken går jag inte med på. Haha.

Undrar om nån tjänsteman läste min blogg. Idag jobbade de på.
Fick mitt israeliska id-kort idag, så snart är jag israelisk medborgare. 50-50 på riktigt!
Har inte fattat vad det innebär att jag fått israeliskt id, men andras glädje och alla grattis får mig att bli ivrig. Nu kan processen fortsätta.

"Now you're just somebody that I used to know"

Jag är så lyckligt lottad som har min släkt som hjälper mig med hela processen. De är så gästvänliga, ger så mycket kärlek, engagerar sig för mig. UNDERBARA!
Det är så härligt att lära känna dem, på riktigt. Att vara ifrån varandra gör att man inte vet vilka människor de är. Kan inte beskriva dem rättvist. De är så varma, omtänksamma, avslappnade, kärleksfulla. Jag känner mig så välkomnad. Så kul att vara här!!

Och helt random människor är hjälpsamma. Bad om hjälp med att hitta dokument då allt stod på hebreiska, och killen gick in för att hjälpa mig med allt som behövdes. Han ska ävem presentera mig för sin svenska kompis och bryr sig om att jag ska känna att det är givande här. Så har alla (civila) jag mött varit. De vill göra allt för att man ska trivas. (Förutom de som arbetar med hela processen då).

Ikväll låg jag på en filt på golvet o myste med min faster och jag bara älskar't! Så mycket kärlek!!
Jag vet vad jag ska lägga fokus på och allt som inte för nåt bra med sig existerar inte i min värld.

https://cdn1.cdnme.se/1146216/6-3/pic_51e1ae80e087c36c1ee7c80c.jpg" class="image">

Blev inte särskild välkomnad till landet.
En enda fördel skulle jag få som "medborgare som kommer tillbaka", jämfört med "ny medborgare", och det var taxi från flygplatsen och hem till farmor och farfar. I två timmar var jag på flygplatsen, på natten när jag bara vill hem o sova, innan jag helt enkelt blev tvungen att inse att taxin inte är sen, jag inte stod på fel plats, att de helt enkelt svikit mig. Så jag fick ändå beställa min egna taxi och betala den själv. VAAARJE STEG i hela processen har de strulat. Och första mötet i Israel hos myndigheten så slarvar de bort ett viktigt dokument, vet inte sitt jobb, kan ingen engelska, all information och alla dokument att fylla i är på hebreiska. How the f**k ska man kunna bli hemma i landet?!
En enda sak skulle de göra för att hjälpa mig, och they fucked me.
Tror att de medvetet inte prioriterar mig för att jag "svikit" landet genom att ge upp mitt medborgarskap. Men hallåå, jag var två år!?!? Jag hade ingen aning om att jag ens var medborgare och jag kunde inte göra ett skit för att pappa inte skulle ge upp sitt (vilket även sa upp mitt).
Ja, blir frustrerad av ett trögt system och människor som inte vet vad de gör.

Don't want to think about it
Don't want to talk about it
I'm just so sick about it
Can't believe it's ending this way
Just so confused about it
Feeling the blues about it

Is this the way it's really going down?
Is this how we say goodbye?
Should've known better when you came around. That you were gonna make me cry.
It's breaking my heart to watch you run around, 'cause I know that you're living a lie.
That's okay baby 'cause in time you will find what goes around, goes around, goes around and
comes all the way back around

Bitarna börjar falla på plats...

Ibland är det nog till min nackdel att vara så flexibel som jag är, eftersom det spär på min stress ännu mer.
Var på jobb när de frågade om jag kunde hoppa direkt på nästa tur efter den första. 8 timmars jobb blev i stället 25 timmar.
Fick lov att cykla hem snabbt emellan o hämta grejer då jag skulle sova på jobbet. Öppnade posten samtidigt som jag var på toa. Slängde ihop min packning och gjorde inte i ordning efter röran jag skapade innan jag stack igen.
Även stressad över saker som jag skulle gjort ikväll som jag nu inte kunde.

Men äh, för att se det från den ljusa sidan: att vara flexibel och stressad har lärt mig att ta tag i saker och använda tiden effektivt. Använde min rast till att kryssa av "to do"s och har utvecklat min multitasking-förmåga.

Sista inbokade turerna innan semester så jag tror de kände att det var all rätt att utnyttja mig till max.
Imorgon har jag gjort mitt här... !?!?

Wohooooo, jag tror jag spricker!! Fick precis klartecken på att jag kan boka resan. Jag är såååå ivriiiiig!! Iiiiiiiiih!!

Ikväll har varit en mycket bättre kväll! Gnosjödagarna. Träffat massa gamla godingar, typ högstadiekompisar. De uppmuntrar mig, säger att jag är bra, tycker det är kul att se mig, låtsas åtminstone bry sig (bättre än öppet ignorera) och ger massa positiv energi.
Åh vad jag älskar kvällar som dessa då man känner sig uppskattad!
Har bokat in pizzadate imon hos skönaste pizzabagarn med mina grabbs från högstadiet, guuuuld värt. Efter det är jag redo att lämna allt.

Ett litet tillägg: menar inte att alla har spelat. En del har helt enkelt omvärderat, de värdesätter annat nu. Då är jag flexibel och omvärderar också.

Jag tar tillbaka det jag skrev sist. Tänker inte lose myself, för jag är som jag är och jag är bra! Jag vet precis vad jag förtjänar och vad jag är värd. Så det bästa jag kan göra är att rå om mig själv och respektera mig. Så I'm rockin'!! Däremot har jag inget emot att lose all of you!
Man känner rätt snart vad folk går för, när de inte längre bryr sig om att spela. Men jag skiter i! Lev erat outvecklande liv. Jag kommer inte missa något.
Peace out

Måste hitta disciplin. Jag är svag. Ger efter för lätt. Måste bli tuffare, starkare. Måste lära mig att kväva känslor. Måste lära mig att inte give a fuck!!

If I lose myself, let me be lost

Reste i 4,5 timmar, enkel resa, för nåt som tog 5 minuter att fixa. Säkerhetskontrollen tog längre tid.
Men en snabbvisit i Danmark var det värt. Tog med mig frukost och fixade mig på tåget, för att slippa gå upp ännu mer omänskligt tidigt. Hann äntligen rensa lite bilder i datorn (som jag tänkt göra i typ ett år). I väntan på att de fixade visumet så var det en trevlig Israel som höll mig sällskap o tjötade. Hann även sitta o njuta i solen innan tåget tillbaka till Malmö för att passa på o träffa bästa Aicha när jag ändå är ute och far. Så ja, lång resa var det värt för nu har jag fixat visum!!
Nästa steg är att boka resan

Lundevangsvej 4, Hellerup. Precis vid början av gatan låg en stor byggnad med mur omkring, kameror vid dörren och skyltar på hebreiska. Om man inte skulle förstå då att man kommit rätt så fanns det även en skylt där det stod Israeliska ambassaden. Men jag var osäker på om jag kommit till rätt adress...
Närmade mig en dörr i muren för att se om där fanns en ringklocka eller nåt. Då hörs en röst ur högtalarna.
"Vad kan jag hjälpa dig med? Vem ska du träffa?"
Sen är det tyst rätt länge. Han ba dissade mig. Efter en stund hörs ett starkt bzzzz och dörren öppnas. Ut kommer en Israel. Och så börjar frågestunden. Alla möjliga säkerhetsfrågor.
Sen öppnar han dörren och vi kommer till en liten mellangränd typ, en liten vrå. Där i ett hörn finns en metalldetektor. Han tar sedan alla väskor till röntgen för att spara tid (Istället för att titta i dem för hand).
Han var borta rätt länge. Började bli rastlös. Gick runt. Eller ja, gick runt o runt. Det var en yta på kanske 3 kvadratmeter. Vågade inte röra nåt. Undrar om de såg i kameran att jag skrattade för mig själv av nervositet.
Men där, i den lilla vrå, när jag kollade runt, hittade jag på väggen bokstaven 4.
Hur skulle man kunna veta att man är rätt innan man måste genomgå allt detdär?!
Till slut hörs bzzzzz igen.
"Ursäkta att det tog lite tid! Vi är inte vana vid att folk har så mycket grejer med sig."
Så fick jag plocka ur passet och passfotona som var det enda jag behövde, och lämna allt annat. Det komiska är att jag efter all säkerhetskoll blev orolig för mina värdesaker.
Fick i alla fall gå ut från skrubben. Gå upp för en trappa som var utomhus och sen in i ett hus med nytt lås o bom. Där fick jag stanna i hallen innan nästa lås o bom. Där fanns en ruta med bara ett litet fack där man la sakerna som kvinnan bakom rutan tog emot. Trevligt bemötande var det i alla fall.
Stod en liten stund och pratade med en annan Israel när kvinnan försvann.
...
- That's it? I'm done here?
- This is the fastest service you get.
- It took me 4 hours to get here, only for 5 minutes?
- Well, it's better. In Israel it takes you 5 minutes to get there but 4 hours before you get help.