j.ling

Det kanske är förvirrande för dig som läser min blogg. Det har varit mycket fram och tillbaka mellan honom och mig. Vi skulle ta paus, sen fortsätta, sen kom vi igen fram till att paus är det bästa. När vi insåg hur jobbigt det är att lämna så ville vi försöka ändå. Men nu har vi alltså kommit dit till att vi ska ha paus. Att vi inte ska vara "VI", på obestämd tid.

Vi har fortfarande bilden av att vi ska ses i framtiden. När båda är på samma ort, på samma plan och är redo för att gå in 100% för att på nytt skapa ett "OSS". Vi är förlovade, alltså för lovade. Vi har lovat varandra en framtid ihop. Vi kan bara inte vara bra tillsammans nu, då kan det vara bäst att inte vara alls.

 

Såå, for now fokuserar jag på MITT liv, på att bara anpassa mig efter det JAG vill uppleva. Skaffa mig erfarenheter för att JAG ska utvecklas. När jag är klar med det och vet var jag vill göra mig hemma, DÅ hoppas jag av hela mitt hjärta att han och jag kan hitta tillbaka till varandra igen och att vi kan bli VI.

Jag är realistisk och vet att utveckligen kanske inte blir så. Därför är jag rädd, och orolig. Därför är detta så jobbigt. Men jag ska försöka att inte spekulera för mycket i hur det kan bli, för det hjälper mig inte. Ska försöka se möjligheterna. Hoppas på att det faktiskt blir så. Får helt enkelt lämna det till framtiden. Men hoppas gör jag...