j.ling

Trots att det finns dem som fullt medvetet och öppet visar att de inte har respekt för mig och mina känslor utan bara kör på för att få sin vilja igenom, så kan jag känna omtanke och medlidande för dessa personer.
Folk kallar mig för omtänksam, och det ligger nog något i det...
Men nu är jag less! Nu ska jag skita i att lägga energi på folk som inte är värda det. Tänker inte lägga energi på losers. Tänker inte längre vara trevlig bara för att jag alltid är trevlig. För ni (berörda) har inte förtjänat det.

Så, radera det gamla och börja nytt! Gör om, gör bättre!
"Hoe, hoe, hoe", säger jag till er följt av ett "bye SUCKERS"! (Ja, jag är less)

Han påpekade att jag hade såååå många medlemskort och pikade mig lite för min ganska stora plånbok i och med det. Tyckte han lät nedlåtande. MEN JAG är riktigt nöjd med alla medlemsförmåner.
Skulle köpa en bok idag och efter en rabattkupong och lite knappande slutade det med att jag inte behövde betala något alls för boken.
Kändes skitkonstigt att bara ta boken och gå. Men riktigt gött! Önskar att det alltid var så när man handlar. De knappar in allt i kassan så att inget larm går men sen betalar man inte utan får bara kassen och går.
Kunde inte ens med att bli sur när tomten skrek "hoe" efter mig när jag gick förbi.

We came, we raved, we loved!!

Swedish house mafia var så mäktigt! Så sjukt hur upprymd man kan bli! Kunde inte ens gå stilla, skuttade fram vart vi än skulle.
Grymt med allt folk, bildspelet, deras engagemang och ödmjukhet, hela showen!!
AWESOME!!

Bild på Peppe och mig när vi hängde i baren

Har varit sysselsatt heeela tiden, ända sen han åkte. Från en kompis, direkt till träning, direkt till en annan kompis, till skolan, möte, träning. Har inte fått tid till att känna efter. Skönt! Hoppas det fortsätter så! Måste hålla mig sysselsatt!

Nu är jag på väg mot Stockholm med 2 vänner. Så denna helgen lär bli awesome!! Taggad!

Brukar bli arg på mig själv när jag glömt stänga av ljudet och det blir sjukt pinsamt om det stör. Idag blev jag arg på mig själv för att jag stängt av ljud OCH vibration när jag skulle på gruppträffen.
Missade ett samtal från Afghanistan. Har väntat hela dagen på att höra att allt gått bra, att de kommit fram och om hans första intryck.
Som tur är ringde han tillbaka igen och gruppen lät mig svara. Tjejerna är så goa! De visade verkligen stöd och engagemang!

Nu försvann han i taxin. Taxin var sen så fick en liten stund extra att pussa på hans kindbollar.
Fick en klump i magen när hans väckarklocka ringde och det var dags. Fick en ännu större klump för att jag var så trött att jag somnade i natt, somnade ifrån hans snarkningar. Fick ångest för att jag inte klängde tillräckligt mycket på honom i sömnen...
Har dock inte fattat än att han åkt. Konstigt. Har räknat ner så länge inför den här dagen. Nu är den här men jag har inte kopplat det än...

Nu ska jag försöka sova någon timme till. Krypa ner i den stora sängen där jag kan ligga diagonalt för att fylla ut. Krypa ner under täcket, helt ensam :'(

Idag har vi fikat med byggubbarna på hans gamla jobb. Gjort ärenden och ätit finmiddag hos hans mamma, firat hans födelsedag. Nåt som inte var gött dock var att han snaggade bort sina fina lockar :/
Har druckit vin vi köpte i Kroatien, suttit i hans knä när vi borstar tänderna, druckit god hemmagjord glögg. I bilen lutade jag mot hans axel. Satt i ett jättekonstigt läge och fick skitont i ryggen, men bet ihop och tänkte att det får vara värt det, bara jag får mysa och vara nära sista dagen.
Vad ska man ta vara på mest en sista dag??

Vill inte somna, då blir det så snabbt i morgon :(

Det är pressat. Man ska hinna med allt, hinna ha det så bra man bara kan de sista få dagarna som är kvar.
Men det går inte. Tråkiga saker kommer ikapp och det blir dålig stämning. Varför lyckas jag inte ha en, en enda hel helg utan att nåt tråkigt kommer upp. Varför är jag så känslig för allt ?
Kanske för att han är den enda som betytt så mycket för mig. Kanske för att han är den enda som fått mig att känna som jag gör...
Det är i alla fall positivt att vi alltid reder ut det till slut. När vi har fått ut frustration och tårar så hittar vi tillbaka till det som är fint. Han har sjukt tålamod med mig <3

Vi har hunnit festa med gänget, se på bio, äta gött på restaurang, haft kalas för honom hos hans mamma, ätit brunch, tagit sovmorgon och bara myst.
Tiden går alldeles för fort :S

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1146216/images/2012/pic_50aa2fa7e087c36e0359534e.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1146216/images/2012/pic_50aa2fa7e087c36e0359534e.jpg" class="image">

Andra mötet med psykoterapeut idag.
Känner mig taggad. Jag ska tro på att jag är bäst och visa att jag är Queen!
Låter kaxigt bara såhär, men i det sammanhang det gäller så är det vettigt.
Är rätt bra på att förminska mig själv och inte ta åt mig av komplimanger. Men det ska jag träna på.
Ikväll ska jag som sagt vara the Queen.
Lääääääängtar efter kärlek.

Idag var fjärde, och näst sista gången på en kurs jag bestämde mig att ta. Eller det är mer träffar där vi är 6 tjejer och en samtalsledare som möts och pratar prestationsångest, stress, självkänsla, kontrollbehov osv.
Det är häftigt hur snabbt man känner tillit till varandra. Vi är 7 individer som aldrig träffats innan. Vi vet bara varandras namn och utbildning.
Ändå känner man att man kan dela sånt som man inte ens delat med sina vänner.
Det är häftigt. Det är givande. Särskilt när någon sätter ord på hur jag känner! De uttrycker sina känslor och sina tankar och jag känner att det är mina de pratar om.
Man känner att man kanske inte är en patetiskt subba som freakar ur ändå.

Streckkollat på "Nybyggarna", kanal 5.
Väldigt givande och vettigt program tycker jag. Lärorikt för mitt framtida yrke som Behandlingspedagog. För arbetet med ungdoms- och missbruksvård.
Charmiga stjärnor och jag faller lite för "arga snickaren".

Shit, bara en vecka kvar innan jag måste lära mig leva ett nytt liv, utan min klippa.
Känner mig redan ostadig...

Som det ser ut nu får jag i alla fall träffa honom till helgen :) Det som blir den sista :(

Jag har gått emot min egen bild av hur jag vill vara. Jag har bidragit till det fula som jag hatar existerar i vår värld.
Har aldrig påstått att jag är bättre än alla. Men såhär, är besviken att jag kunde vara sånhär.
Även om jag varit rädd för att sanningen ska såra har jag strävat efter att sanningen ska fram. Sen får det hanteras så gott det går. Även om det sabbar för en själv är det det enda rätta, rättvisa mot någon annan.
Men nu undanhöll jag sanning för att inte riskera att förstöra. För att försöka ha det bra den lilla tid som är kvar innan en lång tid i ensamhet.
Men det finns inget bra med att leva en lögn. Det värsta ordspråket jag vet är " det man inte vet har man inte ont av." Det kan verka vettigt för ett tag. Men när sanningen kommer ikapp är den så mycket värre än om man delat den direkt. Även om sanningen inte kommer fram är det äckligt, fult! Skulden kväver en.
Jag accepterar inte denna sida av mig själv. Jag kan vara bättre. Jag ska vara bättre.

Förlåt Superman! Superman som alltid varit min klippa trots alla mina stormar. Som hållit kvar i mig trots alla svek och sämsta sidor, som trots allt dragit mig närmare. Superman som älskat mig och visat mig sån kärlek jag inte trodde på. Min bästa vän, min kärlek, en av de viktigaste jag haft i mitt liv. Förlåt!

Var aaaaastaggad inför helg i Göteborg. Dock blev det rätt trista förutsättningar igår.
Jag sabbade stämningen och blev sen sur över att bli anklagad för att alltid sabba stämningen.
Visst, gör väl det ofta pga min svartsjuka och ångest, och känner ju själv att jag är hopplös. Men ändå är det så känsligt när någon annan uttrycker att jag är hopplös och knappt vill att jag ska följa med.
Har varit ivrig inför fredag men igår grät jag mig in på övergången till fredag.
Aja, I suck, men det ska inte helgen göra.

Ny kurs, nya tag - tänkte jag efter att förra kursen gick skit. Börjar med att försova mig...

Första mötet med psykoterapeut igår.
Hon var varm, mysig och verkade ha bra koll på hur man håller bra samtal.
Fick en go kram innan jag gick. Kändes lustigt då det var oväntat, kändes inte som en professionell handling, men det var mysigt. Kände mig upprymd och log lite för mig själv på väg därifrån.

På kvällen blev det halloweenfest. Var skitkul att hälsa på folk som inte kände igen mig.
Nåt annat kul var att folk stötte på mig, de måste varit desperata. Visst att jag presenterade mig som beauty queen, men nej, fattar inte...