"Everybody lies"
Jag har gått emot min egen bild av hur jag vill vara. Jag har bidragit till det fula som jag hatar existerar i vår värld.
Har aldrig påstått att jag är bättre än alla. Men såhär, är besviken att jag kunde vara sånhär.
Även om jag varit rädd för att sanningen ska såra har jag strävat efter att sanningen ska fram. Sen får det hanteras så gott det går. Även om det sabbar för en själv är det det enda rätta, rättvisa mot någon annan.
Men nu undanhöll jag sanning för att inte riskera att förstöra. För att försöka ha det bra den lilla tid som är kvar innan en lång tid i ensamhet.
Men det finns inget bra med att leva en lögn. Det värsta ordspråket jag vet är " det man inte vet har man inte ont av." Det kan verka vettigt för ett tag. Men när sanningen kommer ikapp är den så mycket värre än om man delat den direkt. Även om sanningen inte kommer fram är det äckligt, fult! Skulden kväver en.
Jag accepterar inte denna sida av mig själv. Jag kan vara bättre. Jag ska vara bättre.
Förlåt Superman! Superman som alltid varit min klippa trots alla mina stormar. Som hållit kvar i mig trots alla svek och sämsta sidor, som trots allt dragit mig närmare. Superman som älskat mig och visat mig sån kärlek jag inte trodde på. Min bästa vän, min kärlek, en av de viktigaste jag haft i mitt liv. Förlåt!
