j.ling

- Vill du hänga med och handla åt mig?
- Åt dig eller med dig?
- Åt mig!

Han började redan som liten. På videon som bilden är tagen på säger han:
"Ta på mig mina strumpor!"

https://cdn3.cdnme.se/1146216/6-3/pic_51584678ddf2b31fd0ab930d.jpg" class="image">

Känner att monstret inom mig börjar vakna.
Är det orolig sömn som lockar fram det?
Måste kväva det innan det tar över mig. Kväva hjärnspökena

Tittade på film från när vi var små. Såå kul!
Min brors rumpa i ansiktet när jag äter.
Min bror petar mig på ögonen för att kolla om jag sover.
Jag kör multitasking - äter och sover samtidigt.

Njuter av livet like a boss!
Tacos till frukost. Köpte bakelser och fikade med mamma. Middag med mamma och systrarna. Skrattat så jag nästan kvävs, så som bara vi systrar kan skratta ihop. Varit på fest med en barndomskompis, dansade och träffade massa gamla godingar. Jobbat med roliga människor. Firat den ena systern som fyllde 20, också ute och dansade, röjde loss! Träffat en annan barndomskompis. Och nu har jag precis letat igenom heeeeela lägenheten för att hitta mitt påskägg som mamma gömde. Tog inte ens av mig jackan innan jag började leta. Mina tvångstankar att jag måste hitta saker i kombination med det ivriga barnet inom mig gick loss! Så jag ska äta lite godis innan det blir jobb igen med fint OB.
Ja, som sagt, massa gött!!

Syskonbild

Det viktigaste arbetet under utbildningen hittills blev godkänt. Hade inte trott det skulle bli högre utifrån det vi skickade in, men är sur för att jag vet att vi kunde gjort så mycket bättre. Har haft VG på det mesta, men vad spelar det för roll? Allt hittills är ju meningslöst. Är som sagt C-uppsatsen som väger tyngst. Undrar om jag någonsin kommer komma över det. Tar det riktigt hårt att jag gjort något så dåligt.
Förstår anledningarna till varför det är dåligt, men jag kan ändå inte känna mig nöjd.

Min prestationsångest och mitt sätt att vara självkritisk kommer en dag bli min död.

Man ska inte jämföra sig med andra. Bilden visar tydligt att det som passar vissa inte passar lika bra för alla ;)

Konversationen fick mig att tänka på en sak som INTE var miljövänlig igår.
Någon person fes igår på dansgolvet. FLERA GÅNGER!! Och det var typ på samma ställe. Så var säkert samma person. Men asså, det är inte ok!! Fattar man inte att lukten sitter kvar i fukten? Det är vidrigt, höll på att spy. Skärpning asså!!

Det verkar som att färg gör magi!
Jag älskar färg och har gärna det på mig, och har väl märkt förut att det ger lite extra respons. Men idag kände jag själv att det var lite kaos. Hade mixat massa färger. Gult, rosa, orange, turkos, neonaktigt. Var på temafest nämligen. Kände mig obekväm då jag kände att det var lite too much (vilket var poängen men ändå).
Men folk verkade gilla det ?!
Vill inte skryta, ville bara säga att det är kul med positiv respons, särskilt när man minst räknar med det. Det gör mig glad.

Såå, tråkiga svart-gråa Sverige, mer färg åt folket! Färg gör folk glada!

Det är tungt. Igår la jag mig tidigt, tidigare än jag gjort under hela veckan. Hade inte lust med nåt, ville inte resa mig ur sängen, åt inget.

Men jag vet att detta är det bästa, att vi lägger ner oss och går vidare. I alla fall det bästa för honom.
Jag inser att jag inte får vara självisk och hålla kvar honom bara för att jag behöver honom.
Han måste få chansen att gå vidare. Jag har ju misslyckats med att ge honom det han förtjänar så jag måste ge honom chansen att hitta det på annat håll, att hitta nåt bättre.
Det är svårt att erkänna för sig själv att man bara förstör. Det är som att jag hela tiden har försökt driva bort honom. Har alltid känt att han är för bra för mig och jag tror det är därför. Det är inte mer än rätt att han får chansen att hitta det som är tillräckligt bra för honom. För han förtjänar det bästa.
Så trots att jag just nu gråter, trots att mitt hjärta gör såå ont och trots att jag inte vet hur jag ska kunna gå vidare, så ser jag det som att jag gör honom en tjänst.
Så nåt bra har jag väl lyckats göra för honom trots allt.

Jag får ta på mig att han inte pallar med mig längre, blame it on me.
Hoppas bara det inte kommer göra såhär ont länge. Snälla Gud, straffa mig inte längre än nödvändigt.

End of discussion I guess.
Men inte med ett happy ending.

Diskussioner brukar ju dock leda till något. Och denna diskussionen fick mig att inse ännu mer att han är the One.

Först blev jag arg. Tog av ringen och slängde in nallen i garderoben. Tänkte "fuck you right back". Jag skiter i vilket för jag vet var jag står.
Men nu, jag är beredd att diskutera. Jag kan stå till svars för vad jag gjort.
Kan inte du? Är du rädd för att dina fläckar också ska komma fram i ljuset?
I stället väljer du att fly, bara skita i, undvika att ta i det. Kan du lättare leva med din egen skuld då, om du lägger all skuld på mig? Är det lättare för dig att gå vidare då?

Visst, försök du smälta in och försvinna ur mitt liv, men för mig kommer du alltid sticka ut. Du kommer alltid vara the One.

Tror verkligen det var EPIC på riktigt asså!
En Person In Corner...

Suttit och pluggat i 17 timmar utan paus. Åt till och med samtidigt som vi pluggade. Hatar att jag aldrig någonsin lyckas vara klar i god tid innan en dead line. Alltid ute i sista stund!

Stressen har kvävt att jag är hungrig, trött och det har fått mig att må illa. Borde skaffa mig ett höj- och sänkbart matbord också. Skulle behöva en rejäl skelettknäckning nu!

Bajs på allt, säger jag. ALLT!! (känner jag just nu)

Bilder från filminspelningen. När jag blev skjuten och när vi flummar.
Och på tredje bilden ser jag väl riktigt bad ut?

- Det är din dag idag (igår). Du får önska dig vad du vill.
- Jag önskar mig lite space på dansgolvet! (Var irriterad på allt knuffande)
Tre minuter efter stoppar DJ musiken och säger att de måste stänga ner stället, 45 minuter innan egentlig stängning. Att alla måste gå ut.
Är jag skyldig? Är jag the bad guy?
Jag fick min space. Men tyvärr ingen musik. Men man kan väl inte få allt man önskar sig.

Idag har jag varit med och spelat bad guy i en kortfilm. Fick slänga mig gaaaanska många gånger på golvet då jag blev skjuten, så mina knän lär vara blå och fina imon.
Suit up sa de åt mig innan jag kom dit, och min roll fick ligga o kräla på golvet.
Well, nu har de rent golv och jag en smutsig kavaj. Kul var det i alla fall!

Internationella kvinnodagen och då borde man bli påmind om hur vacker kvinnan är. Uppmuntra henne lite extra och visa henne all respekt. Inte bara idag, men en dag som denna kan behövas för att påminna folket om hur bra en kvinna är.
Vill inte behöva öppna en enda dörr själv idag.
Fast mest för att jag gick upp omänskligt tidigt idag och känner mig lite zombie, lite väck och svag, därför hoppas jag någon öppnar dörrar åt mig. Risken finns att jag går rakt in i dem annars.
Behöver inga gentlemen för att att fixa dagen annars. Jag har det rätt bra som kvinna i Sverige. Tänker mer på kvinnan som inte bara får dörren öppnad, utan hennes kropp, emot hennes vilja. Sen kanske hon dessutom blir mördad av sina släktingar för att hon dragit skam över familjen, för att hon blev våldtagen.
Flera kvinnor lever i helvete. Världen är fucked up.
Jag är lyckligt lottat och skäms nästan för att jag gnäller över lite ångest.

Tre vampyrer går in på en pub.
Den första beställer en blood on the rocks.
"Jag tar samma", säger den andre vampyren.
Ett glas varmvatten till mig, säger den tredje.
De två första vampyrerna tittar på varandra och säger sen till den tredje:
"Va?! Varför beställer du varmvatten?"
Den tredje vampyren tar då upp en blodig tampong ur fickan och säger:
- "Tea time boys! "

Nu är läget lite bättre igen. Kan återigen konstatera att det är lönlöst att ha en diskussion på fest. Det gick nämligen så mycket bättre när vi tog det efter att vi vaknat till en solig söndag.
Jag åkte inte hem utan var kvar för en mysdag.
Men nu har han åkt igen, tillbaka till Afghanistan. Har ångest över att jag lyckats slarva bort en nyckel och ångest över att jag känner mig ensam igen. Måste försöka komma in i min egen vardag, igen.

Jag kokar. Håller på att explodera. Kan inte hantera känslorna inombords. Kan inte tygla mig.
Kan inte somna.
Vill inte uppleva det här. Vill bort. Vill hem.

En man kommer till köpcentret med kamel och försöker komma in.
Vakten stannar och frågar honom: "Ursäkta mig, var tror du att du kommer med det här?"
Mannen svarar: "Vad menar du jag går till köpcentret"
"Absolut inte", säger vakten, "No Entry att djur
Mannen går hem, tar en pitabröd, skär den i halv, lägga den i en kamel på örat och tillbaka till köpcentret.
Vakten stoppar honom: "Jag sade inte att det gå inte koma till köpcentret med det ... rätt?"
Mannen svarar: "Vad säger du ?ska du bestämma vad ska jag här in min pitabröd ...?


(Antar att pappa läst den på hebreiska och sen försökt skriva till svenska. Det som gör den rolig)

Är inte längre stolt över att jag gick till gymmet. Har sjuuuuk träningsvärk. Och inte såndär lite "smågoontvärk", utan ontvärk, alltså ont på riktigt. Inte ens värk utan smärta! Kan knappt ta på mig jackan, klä på/av kläderna, sätta upp håret. Inget som innebär att lyfta armarna.

Men pop corn klarade jag äta, och se på film. "Fredsmäklaren", sevärd film tycker jag.

https://cdn1.cdnme.se/1146216/6-3/pic_512fe98ee087c31b83a00fa1.jpg" class="image">