j.ling

Det känns helt sjukt.

Jag minns hur nervös jag var över att åka till skolan då jag visste att jag inte kände någon och att de andra redan hade kommit in i sin nya grupp.
Jag började några dagar senare än de andra eftersom att jag var utomlands.
Och jag var så sjukt nervös över att börja gymnasiet i en ny klass, helt ensam, efter de andra. De andra var ju nya ihop den första dagen.

Och nu sitter jag här och har precis skickat in mitt sista skolarbete. Nu är det bara två skoldagar kvar och sen blir det studentresa!

Det är helt sjukt vad tiden går fort.
Snart sitter jag i min gungstol, gråhårig och rynkig och tänker tillbaka på mina ungdomsår :S


Years go by and nothing's slowing down the time.
Years go by and then they're wasted.

- Jag höll på att få en gädda som vägde 9,2 kilo, men den släppte i vattnet!

- Hur kan du veta vad den vägde när den släppte?

- Det kom en våg just då...



Ibland kan jag vara rätt lättroad, som sagt. Kan skratta för att något är så tråkigt.

Annars är läget inte på topp just nu....
Har haft en jättego dag med sol, härliga klasskamrater, glass, tårta och bra betygsbesked i skolan.

Men det tråkiga lyckas alltid att komma i kapp.
Försöker att ignorera klumpen i bröstet och så länge jag är omringad bland människor som inte har med klumpen att göra så går det bra. Men så fort jag får en lugn stund växer klumpen större och större.

Men, som jag vanligtvis brukar göra. "just smile and wave"



Nu har mina kassa linser svikit mig tillräckligt. Ska ta ut skiten och lägga mig.

Senaste tiden har det blivit mycket festande!
(Det har varit fest även utan alkohol inblandat!)
I alla fall, fest varje helg nästan. Sover aldrig ordentligt och jag åker hit och dit, är sällan hemma.
Och jag ÄLSKAR det!
Man träffar så mycket folk, det blir efterfester och dans till man knappt kan gå.


Igår var jag på logfest hos Musse. Det var nice! Mycket folk och gott om utrymme för alla. Synd att många stack tidigt bara. Men jag hade kul för det..
och så kommer man hem idag, seg och trött och vet att man MÅSTE göra skolarbete.
Menmen, det sista nu sen slutar vi ju snart. Bara 5 "skoldagar" kvar. Sen blir det bröllop och fest och sen STUDENTRESA! Midsommar efter det med, hoppas jag kommer till Öland (A)






Detta ska föreställa mig enligt min vän mr. Nord.  (Jag håller en jordgubbscider i handen)

Tror hela skolan har tittat efter mig när jag har strosat fram i mina klackar.
"Eh, vad har hon på sig?"

Och då syftar jag inte på skorna, utan på mina attentionpants.
Funderade ett tag på om jag skulle gå barbent i stället.


"Du har hål i dina strumpbyxor!"

No shit! Jag råkade slänga kvittot och kan därför inte byta dem.

Nej men allvarligt. Skulle det vara roligt? Det är en sak att säga:
Hade du inte råd med hela kläder?
Och inte ens det är speciellt roligt. Då uppfattar jag ändå mig själv som rätt så lättroad.


Aja, jag är nöjd med mitt köp från H&M i alla fall. En hel skola ska inte hindra mig från att klä mig som jag känner.
Har ju faktiskt fått positiva kommentarer med. Alla tittar inte efter mig med äcklade blickar :)

I'm caught by the taste of your kiss.


Ja, saknaden kommer krypandes då och då. När jag ska somna om kvällarna känns min säng så stor. Och det är tråkigt att vakna en helg utan att ha någon att ligga kvar jämte. Ingen att behöva väcka och tjata på för att få iväg honom i tid till jobbet och ingen att göra mackor åt tidigt på morgonen.

Men jag får ju tacka för det jag har fått :)
Som jag hörde en gång: "Don't cry because it's over.
                                               Smile because it happened!"

Idag var en sån dag då jag kände att: Nu vill jag fira med lite Ben & Jerry's!
Lämnade nämligen in projektarbetet och det är fler pusselbitar i skolan som börjar falla på plats. + att det känns så härligt när festligheter närmar sig. En pigg och glad Jennifer blev alltså sugen på att fira med något gott, att bara slippa tänka på vardagen för en stund.

Men så fort jag kommer hem svämmar uttråkigheten över mig. Det hade ju varit en sak om man hade kompisar som man kunde hitta på roliga saker med, men det har ju inte jag.. här.
Hela 2008 delade jag med EN vän som stod mig närmast och fördrev min tid <3 Men nu har jag inte honom längre att umgås med så nu sitter man här igen.. left over.

Haha, ni tycker kanske att jag är löjlig och överdriver lite men uttråkighet och deppnadskänsla brukar skölja över mig när jag kommer hem. SPECIELLT när det är så trist väder.


Jag behöver musik för att bli piggare. Bye!

"Kolla här våra bitches. Vi är mer populära bland dem än vad Loch Ness är för turister!"

Efter lite ölspel fick två killkompisar för sig att rappa. Detta var en av alla underhållande meningar de fick ur sig.
De behöver träna lite mer på att rimma, sen är de i nivå med Eminem.


Det var alltså fest på Knorren, Bredaryd. Vi var ett litet men trevligt gäng. Det blev en lugn kväll på Knorren faktiskt för ovanlighetens skull. Brukar gå rätt vilt till där i vanliga fall. Ett exempel på det är lägereld inomhus. Då pratar jag alltså inte om eld i kaminen.



En kort rapport från min lördagskväll.
Nu måste jag fortsätta med skolarbete :/




En suddig bild från en tidigare fest på Knorren. Killarna gillar att klä av sig...

Idag är det bara 1 månad + en dag till balen. Jag får ryck i hela kroppen när jag tänker på det.
Min vän Ronja vet hur dom ser ut.
Därefter är det en "vilodag" och sen STUDENT! Får  ju inte glömma den efterlängtade studentresan innan dess med, Ayia Napa. OOOOOOOH vad det rycker i kroppen :)

Samtidigt känner jag mig lite kluven. Vill verkligen ha studenten nu och uppleva stämningen. MEN jag vill inte ge mig ut i ovissheten om vad som händer efter. Skolan är en trygghet på ett sätt även om det är en plåga med skolarbete och allt vad det heter. Man vet i alla fall sin plats. Var man ska ta vägen på dagarna. Det är en trygghet och en social plats. Jag som bor ute i skogarna älskar livet i skolan (utanför lektionerna). Det är där jag träffar folk. Efter studenten kommer jag bli lämnad ensam i min håla.
Usch! Nu blev jag deppig.
Bäst jag slutar här.

Hoppas på en rolig sysselsättning ikväll så att jag kan njuta av livet och sällskapet av andra :)

Nu blev det dags även för mig att skaffa blogg.

Så i mitt första inlägg vill jag börja med att förklara namnet. Iffen kallade pappa mig när jag var liten. Jag kallades även för det i klass fem och sex men jag försökte därefter ta död på smeknamnet eftersom att det är väldigt fult. Nu hade jag brist på fantasi och jag provade ett antal namn som var upptagna. Då dök "Iffen" upp i tankeverksamheten under hårbottnen och tyvärr var det visst ledigt.
Så ready or not, here I come, Jennifer "iffen" Ling.

Hoppas att jag inte kommer att tråka ut er för mycket med denna blogg. Vi hörs!