j.ling

Blev väckt av ett godmorgonsamtal från Afghanistan, mysigt!
Somnade i soffan med kläderna och allt igår. Var visst trött. En kompis var här med och vi somnade båda två ifrån tv:n.
Filade hans naglar och han var helt engagerad i att de skulle bli fina. Ett glas rött på det också ihop med mamma.
Känner att jag njuter av livet!

Idag hade jag glädje av all styrketräning. Bar på massa otympliga, tunga kassar och slingrade mig slalom mellan klädhyllor, människor och barnvagnar.
Fattar inte att jag fixade en hel dag bland ivriga mellandagsreahandlare med lite försmå skor, varm och bärandes på massa grejer.
Som sagt, nu ser jag poängen med att försöka hålla igång med träning - för att palla med mellandagsrea.

Åååh, vad det är mysigt att vara hemma!
Min syster slumrade till sittandes i soffan och mamma frågade om hon inte skulle lägga sig i sängen.
- Jo, antagligen. Men jag har redan borstat tänderna i alla fall...
Så lägger hon sig ner och somnar i soffan.
Säger åt henne att lägga sig i sängen. Hon sätter sig upp, lägger sig åt andra hållet, somnar igen.
- Men lägg dig i sängen.
- Jag ska.
Sätter sig upp, lägger sig på första hållet igen, och somnar.
Till slut kommer hon upp och lägger sig i sängen. Går förbi hennes rum och ser att hon ligger och sover, på överkastet med kläderna på.
Älskade lillasyster <3 Helt slut efter julafton.

Sällskap vid frukosten - Ännu en härlig sak med att vara hemma!

"God jul världens bästa Jennifer! Hoppas du får en fet och mysig jul med massa mat och paket!! Puss o massa kramar!!"

En fin julhälsning, är tacksam! Men jag blir sjukt frustrerad! Det väcker ingen go känsla i mig. Vet att personen menar väl, men vadå massa paket?!
Glädjer mig åt att alla syskon är här, mamma är ledig från jobbet, vi har ätit god mat och myser i soffan med glögg och godsaker. Jag har det sjukt bra!
Fick även ett samtal från Aghanistan. Plus att jag fått meddelande från olika stjärnor som tänker på MIG, lilla mig?! en dag som denna. Mycket bättre blir det inte!

Snodde denna bilden från honom i Afganistan. Får lite ont i hjärtat...

"Jennifer, kommer du snart eller?!"
- Vadå?
"Vi ska ju äta frukost!"

Älskar att vara hemma :)
Kvalitetstid med syster <3

"Every once in a while, in the middle of an ordinary life, love gives us a fairytale"

Att jag skulle få känna att jag hittat något så bra kändes otroligt. Sa redan från början att det var för bra för att vara sant... Att hitta kärlek händer inte mig, var jag övertygad om.
När jag träffade honom, drev honom till vansinne, och han älskade mig ännu mer, då kände jag att jag hade det för bra för att vara sant.
Och yepp, exakt, det var inte sant. Det skulle inte fortsätta vara så...såklart! Men ja, I had it for a while.
Undrar om det är förlorat nu...

Fairytale gone bad

Känner verkligen att det är moanday.
Legat aslänge i sängen och vill inte stiga upp. Vill inte ta mig an denna meningslösa dag. Vill sova bort tiden.

Förra året fick jag honom till att titta på julkalendern med mig. Han blev helt inne i det.
- Vi måste se dagens julkalender nu.
- Ah, fast jag har redan sett det. Såg det i morse.
- Va?! Har du tittat UTAN mig???! Aja, då får du titta igen!

Det var alltså han som blev sur när jag tittat utan honom.

I år får jag titta själv. Och den är inte ens speciellt bra. Fast beror väl mest på att jag inte kan bortse från det otroligt dåliga skådespeleriet, från de flesta som är med.

Jag saknar julkalendern sällskapet :(

En riiiiiiiiiktigt kul kväll igår! Var på fest med serietema och jag körde baywatch. Folk blev helt galna av den dräkten. Herreguud. Undra om folk hade varit lika crazy om de var riktiga. Alltså inte tyg med bomull i.
Vet inte hur många som kom fram och gjorde motorbåten. En del frågade innan, andra körde på. Sjukt många som inte kunde hålla sig från att klämma. Tjejerna blev lika till sig som killar. När jag kom in i lokalen utbrast ett asgarv och folk pekade.
Det är kul att vara utklädd. Då kan man ha lite distans från sig själv och flumma på ett helt annat sätt. Man vågar flumma mer när man inte representerar sig själv. När folk svepte över folkmängden med blicken och sen reagerade på mig och blev stirrandes, då kunde jag inte hålla mig från att shaka dem! Vissa blev generade, andra dog av skratt. Och sjukt många foton finns också på mig i folks telefoner.

Well, baywatch connecting people.

Jag är sån som söker förklaringar till allt och vill hela tiden förstå allt som händer. Många gånger är jag antagligen överdriven med alla diagnoser jag får för mig förklarar olika sorters problem, men ändå.
Funderar på om jag lider av nåt slags bipolärt syndrom, fast milt. Inte extrema depressioner och inte extrema maniska perioder. Men sjuka humörsvängningar, det har jag!
Kan vara aspepp och taggad på en sak ena sekunden. Verkligen känna mig upprymd och förväntansfull. Om nåt sen händer som inte motsvarar mina förväntningar kan jag tappa glädjen helt och bli tvärt emot. Blir sjukt bitter och svårflirtad. Då är det ingen lätt match att få mig tillbaka till peppstämningsläget igen.
Kan vara övertygad om hur positivt jag känner och vill ringa för att dela med mig av positivt och glädje. Så ringer jag och personen svarar inte eller har inte tid att prata. Det kan få mig att känna att jag inte ens vill veta av personen, inte vill prata med personen igen alls. Inte ens om det så skulle bli tre minuter senare.
Oavsett vad det beror på så känner jag mig inte normal som har så sjuka humörsvängningar. Men ja, vem är egentligen normal ?

HEEEERREGUUUUUD!! Jobbar idag som figurant för polisutbildningen och de skulle utföra en rutinkontroll på mig.
För det första kör jag en automatbil för första gången i mitt liv så var nervös över det. För det andra har jag aldrig blivit stoppad av polis på riktigt och var sjukt nervös över var jag skulle kunna stanna till när de börjat blinka på mig. När jag blåste i alkomätarn börjar jag noja över att halstabletten jag tagit skulle ge utslag. För det tredje regerade han på mitt körkort och började kolla upp det. Han trodde att jag var tvungen att ha glasögon när jag kör vilket jag inte hade på mig och inte visste att jag måste. SHIT vad pinsamt att åka dit för det, på en övning, när det är fejk.
Men som tur var gällde koden han reagerade på att jag har prövotid, alltså inte krav på glasögonen.
Jag är så sjukt nervös idag och låt mig upprepa, det är ÖVNING!

Bilden gäller inte mig. Men jaså?! Anser åklagaren det?

Hade väldig hemlängtan så bestämde mig lite spontant att åka hem när Malmö blev inställt. Kom hem lördagskvällen och sprang in till tv:n för att inte missa dagens julkalender. Den är kass men måste ändå se. Sen åt jag och min syster paj som hon gjort. Hon är så fin! Hade tända ljus och mys.
Söndag åt jag frukost med mamma och katten, också med adventsljus tända. Har inte sånt hemma hos mig. Inte lika mysigt när man är ensam. Sen blev det julmarknad med doft av glögg och söta barn som sjunger falskt och inte kan texten, helt underbart! Hälsade på spontant hos moster och kusiner med.
Så härligt att komma till ett hem. Det luktade mat när vi kom. De bjöd på glögg och hembakade pepparkakor. Vi fick riktigt god mat, kaffe och glass med hemmagjord chokladsås = LOVE IT!
Riktigt underbart att komma hem till sån värme. En familj som sitter tillsammans runt köksbordet, en mamma som rör i såsen på spisen, en son som gör salladen, en dotter som gör skolarbete och en otroligt mjuk, riktigt söt liten katt som myser i en fåtölj. De visar alltid sån värme, glädje och kärlek. En underbar familj!! <3
Hann även träffa en kär vän en sväng. Nu har jag fått ny energi till att ta mig an den trista vardagen utan min exklippa.

Syskonkärlek

Var på sista mötet hos samtalsterapeuten idag. Visste inte vad jag skulle prata om innan jag gick dit men kändes trevligare att gå dit en sista gång ändå än att ringa och avboka. Terapeuten var som sagt mysig.
Så det blev ett avslutande, sammanfattande samtal. Känner att jag utforskat mig själv på pass mycket nu att jag är trött på mig själv. Har blivit uttråkad av mig själv.
Känner att jag har så pass bra självkännedom. Och jag har fått ganska mycket tips med hur jag ska förhålla mig till tankar och jobbiga saker. Så nu är det bara att träna på att använda det.
Nu ska jag ta mig an världen!
Ready or not, here I come!!

Det blir en slags press över samtalen från Afghanistan. Jag har inget nummer att ringa för att nå honom utan måste vänta på att han får tillfälle att ringa mig. Missar jag det då känns det riktigt jobbigt. Känns som att jag måste vara tillgänglig när han väl ringer för jag vet inte när han får tillfälle nästa gång.
Igår ringde han på kvällen. Men han hörde mig knappt. Det hackade på linjen. Vårt samtal var:
- Bla bla bla.
- Va?
- Bla bla.
- Jag hör inte...
- BLA BLA BLA BLA!
- Jag hörde bara bla. Ringer en annan gång i stället.

FRUSTRERANDE!

Han ringde sent på kvällen igen när jag egentligen var jättestressad över en tenta som jag satt med i sista stund men jag kände att jag får ta vara på tillfället att prata. Blev därför inte klar med tentan förrän halv 3 på natten. Eller var inte ens klar, gav upp då...

Har hemlängtan, känner mig ensam, och är helt svag i kroppen. Fick ett jättefint meddelande av honom och det gjorde saknaden sååååååå mycket värre. Han har varit min bästa vän och min trygghet. Vet inte hur jag ska klara det här själv nu. Han ruckade på mina självständighetsskills. Men bara att börja bygga igen...

Vaknar upp och känner mig som en zombie. Legat i sängen och bara stirrat i 40 min typ. Vill somna om och sova bort hela dagen.
Jag drack knappt nåt varken igår eller i fredags och jag har ändå sovit några timmar men ändå är jag såhär seg och har ångest.
Nu känns det att han är borta och att vi inte ses snart. Får ångest av ensamheten.