Tele-fån
Det blir en slags press över samtalen från Afghanistan. Jag har inget nummer att ringa för att nå honom utan måste vänta på att han får tillfälle att ringa mig. Missar jag det då känns det riktigt jobbigt. Känns som att jag måste vara tillgänglig när han väl ringer för jag vet inte när han får tillfälle nästa gång.
Igår ringde han på kvällen. Men han hörde mig knappt. Det hackade på linjen. Vårt samtal var:
- Bla bla bla.
- Va?
- Bla bla.
- Jag hör inte...
- BLA BLA BLA BLA!
- Jag hörde bara bla. Ringer en annan gång i stället.
FRUSTRERANDE!
Han ringde sent på kvällen igen när jag egentligen var jättestressad över en tenta som jag satt med i sista stund men jag kände att jag får ta vara på tillfället att prata. Blev därför inte klar med tentan förrän halv 3 på natten. Eller var inte ens klar, gav upp då...
