j.ling

Kommer hem o underbart fina blommor står på bordet (femte shabbat i rad jag får blommor). Blir nästan sur för att det är överdrivet. Det är inga fjuttiga buketter jag får.

Inte nog med det, fredag betyder middag hos faster. Min underbaraste faster. Längtar hela veckan till det. Och hon med. Hon lagar mat speciellt för att hon vet att vi kommer (syster o jag), för hennes barn uppskattar det inte.

Min fina ❤️

Har inte huvudvärk längre.

Kliar i läpparna. Cravings.

- Kan du vara kvar längre idag?  

Typ till 2, 3, 4...

- Javisst!

- Ta rast nu!

- Ååååh, måste jag verkligen ta rast, igen ?! *suckar*

Alla borde vilja ha mig som anställd. Säger aldrig nej till jobb...

Utnyttja mig!

Lika otaggad varje gång jag måste handla på marknaden. Ingen lust att springa runt där från stånd till stånd, försöka hitta det som är prisvärt o bära tungt. 

Men känner mig lika upprymd varje gång jag går därifrån. Det är KUL att handla där.

"Heeej Jennifer! Hur är läget?"

De kan mitt namn. De känner igen mig. De låter mig gå in bakom o ta de fina grönsakerna o frukterna. Idag gick en kille en extra runda för att hämta just de äggen jag brukar köpa och jag fick dessutom lite rabbat. Så lite rabbat att det var helt obetydligt, men själva grejen.

Som om inte alla glada människor skulle vara nog så är det dessutom soligt o varmt som en sommardag.

Har varit här sju månader och fattar fortfarande inte riktigt att jag bor här. Att jag bor i ett land med palmer!! Ett land med sol de flesta dagarna om året. Att jag bor nära havet. Att jag umgås med folk på ett annat språk, att jag arbetar på ett annat språk.

Så många gånger jag fantiserade om att lämna Sverige. Och efter sju månader utomlands kan jag fortfarande inte fatta att det är mitt liv nu. Det är inte en tillfällig semester med en flygresa som väntar hem. Jag bor här!!

De som känner mig vet, hoppas jag, att man får ta mina deppryck med en nypa salt.

Visst, jag blir helt knäpp av såna dagar som jag hade igår. Sega dagar då inget händer o jag blir uttråkad. Kan verkligen gå ner mig.

Men nästa dag kan jag vakna och känna att allt är underbart!

Kände att jag behövde tillägga att jag inte alls är så olycklig som jag igår kände att jag var!

Sugigt liv!! Känner mig deppig. Seg men samtidigt stressig i kroppen. Orolig för att inte kunna somna. Att ha latat en hel dag för att sen vara tillräckligt trött för att sova ? Hade behövt träna, känner jag innan jag ska lägga mig. Varit sjukt seg o inte pallat nåt fram till nu.

Skitliv. Depp. Ensam. Olycklig

Så ovärt såna här dagar efter att ha festat. Jag blir helt fucked up av att ändra sömnrutiner.

Var ute på en trött, kvav zombie-promenad i lördags. Det var fullt med liv ute. Massa folk som är ute på shabbat, deras lediga dag.

Folk spelade basket, volleyboll, gymmade på stranden, åkte skateboard, satt på uteserveringar. 

Underbart att se allt folk. Insåg att jag verkligen är addicted to socialt och människor. Gör min dag att se människor även om jag inte pratar med nån. Jag blir helt ivrig av att se folk i mängder. Det pirrar i hela mig. 

Det som mest gjorde min dag var mannen som spelade strandtennis i speedos !? Han var iiiinte het så det var inte det, han var hååårig. Det var bara komiskt att han en dag i januari tyckte det var läge för att visa upp sig på beachen. 

Kan tillägga att det är ganska varmt här. Vinter här är när det regnar lite. Men har nästan bara haft sol hela halvåret jag varit här. Bästa vintern jag upplevt!

Här pratar de inte om nyår. De säger Sylvester. Och vissa här vill inte fira minnet av det katolska helgonet Sylvester då han inte var judevänlig.

Vet inte om jag levt i en festbubbla, men nyår för mig har inte varit nåt annat än att fira in det nya året och symboliken nytt år, nya tag, ny start, nya möjligheter. Hade ingen aning om den där Sylvester och har aldrig sett nyår som nåt religiöst kristet.

Judarna har dessutom sin egen tideräkning så de firar nytt år efter deras kalender. De har dock inte fyrverkerier o sånt som vi på deras nyår. 

Jul visste jag att de inte firar... Men nyår ?!

Nyårskvällen var det festande, men mest för att folk såg det som tillfälle till fest än att faktiskt bry sig om nytt år. Det var den lamaste nedräkningen till 00.00 som jag sett. Gick nästan obemärkt förbi. O min klocka på telefonen hade redan passerat 00.00 när de räknade ner.

Gick inte ens ut, för det är inga fyrverkerier. De hade lite eldsprut o blinkande lampor i festlokalen dock.

Den 31 dec var jag i skolan som vanligt, en vanlig vardag. Ingen känsla av att det var en speciell kväll. Det var jobb o skola som vanligt den 1 januari. Jag gick dock inte till skolan.

Noll nyårsstämning. Hade lite panik under dagen o blev nere när det såg ut som att det inte skulle bli nåt firande då många inte bryr sig om att fira. Hade inte räknat med det. Men till slut blev det fest och det var en riktigt bra fest! Bra musik, mycket folk, härlig stämning och kul sällskap!!

Bestämde mig för att göra det bästa av det jag hade... Kommer fortsätta så under året!

Först när syster skickade bilder från deras julmys blev jag slagen av hemlängtansbomben! Eller snarare julmyslängtan. 

Har inte direkt känt att jag saknar nåt hemma. Varit skönt att slippa köpa julklappar. Stressen när man inte vet vad man ska köpa, stress över att försöka göra alla nöjda...

Har inte ätit skinka sen i juli, inga lussekatter, inga pepparkakor, inga juldekorationer i varje butik på stan. Ingen tomtegröt eller glögg. 

Hade jag inte sett alla facebookstatusar hade jag helt missat att det är jul.

Känner ingen julstämning när solen skiner, det är grönt och folk sitter ute o dricker kaffe på uteserveringarna. Juldagarna är helt vanliga dagar mitt i veckan med jobb o skola.

Har inte känt nåt av julstämningen, men kärlek o värme från familj o nära har jag fått sen jag kom hit, vilket för mig är det viktigaste med julen. Fick till o med julhälsningar från Sverige av folk som hann slänga en tanke på lilla mig här borta.

Känner mig inte missnöjd över att inte få nån jul. Det finns de som äter pepparkakor, dricker glögg, äter skinka - men de får inte den familjevärmen. Många spenderar julen på internet i stället för att utnyttja att de är lediga från jobb o skola för att kunna spendera tid med familj o vänner.

Drack en chailatte för nån vecka sen som smakade tomtegröt. Då fick jag litelite sug. Men när jag fick bilderna. De äter middag tillsammans. Mammas mat som hon lagar varje jul. Och min bror hade till o med klätt upp sig för julafton. Kalle Anka som jag för första gången inte såg.

Just då saknade jag faktiskt julmys med familjen.

Happy jul!! som min farbror sa

Stolt över mig själv.

Många gånger väljer jag att acceptera saker som jag vet att jag inte förtjänar. Jag vet att jag är värd mer, men har valt att ta det ändå. Känt mig nöjd med att för mig själv veta att de inte lurar mig, trots att de tror att de lyckas göra det.

Nu tog jag ett stort kliv för mig själv. Bestämde att jag köper inte skiten mer. Jag slösar inte mer på nån som inte kan se värdet i mig.

Känner mig så lättad. Känner mig awesome som stod på mig. För jag vet att det är deras förlust. 

JAG VET VAD JAG ÄR VÄRD!!

Har hela tiden tänkt: jag har gott om tid. Sen kommer lördag, dagen innan skolan börjar igen o då finns det ju roligare saker att göra. Vill inte göra läxa.

Hade en awesome helg! Precis vad jag behövde!

Kommer till klassen på morgonen, gör läxorna på plats under lektionen. Lärarn och kurskamraterna tror att jag är en duktig elev som gjort det jag ska.

Sjukt fördel att jag går nybörjarkurs. Har råd att slarva och ändå ligger jag bäst till. 

Dåligt för min disciplin dock. 

Så hur gör jag med ballerinakexen i skåpet som lockar varje gång man öppnar?

Har försökt få syster att äta upp dem för det tar emot att slänga. Men hon äter dem inte. Förr slängde jag skit som ändå bara ser godare ut än vad det egentligen är.

Jag kom på den smarta lösningen som jag brukar ha i såna här lägen: om jag äter upp de som är kvar nu så kommer de ju inte locka mig sen.

Så fast att jag nu mår illa försöker jag bestämt intala mig själv om att trycka i mig 4 ballerinakex till kaffet, fast att de två sista inte ens var lika goda, var det bästa jag kunde göra. (Smartass)

Jag har verkligen tappat fokus och disciplin.

Dagens tragiska sanning:

Alla ljuger. Det finns inte en enda människa man kan lita på. Vi ljuger till och med för oss själva.

Det som är mest tragiskt är att det inte hjälper att lämna den som ljuger, för nästa kommer inte heller vara helt ärlig.

Det handlar helt enkelt om att hitta den som kan lura oss att tro att den är minst oärlig. 

Välja den som vi kan vara med och lyckas bortse från lögnerna. För vi vet att de ljuger. Vi är inte så dumma som vi låtsas vara. Vi väljer bara att bortse från det. Vi lär oss att finna oss i det.

Vågar knappt luta mig mot ryggstödet i taxibussen, vill inte skita ner skjortan. Jag som strukit den, dragit med roller, tittat så inte ett enda ludd syns. 

Är mina ögonbryn för buskiga för att det ska vara ok? Borde jag ha målat naglarna innan? Ser mitt hår för äckligt ut för att möta folk?

Jag är sååååå nervös!!

En som jag träffade för första gången i fredags när vi var ett gäng o såg fotbollsmatch kände sig engagerad att hjälpa mig. 

Han pratade med dem på hotellet och de behövde anställda. Så åkte dit igår och gjorde tydligen bra intryck, trots att jag var sjukt nervös.

Så ska testa på att jobba i reception. Börjar gå bredvid imon.

Wish me luck!!

- Hej då! Ha det så bra!

Hoppas att de inte han uppfatta vad jag sa... 

Känner mig helt färdig efter gymmet. Samtidigt som jag känner att jag får så mycket energi varje gång jag är där. Det är ett äventyr varje gång.

Idag var det en av tränarna som började prata med mig. Direkt när jag sa att jag letade jobb blev han engagerad och skulle kolla upp lite ställen åt mig. Har aldrig snackat med killen. 

Så visst, förstår ju deras baktanke, men kan inte ta ifrån dem att de är hjälpsamma. Det är många som jag träffar för första gången som försöker hjälpa en. Det är israeler! Det ger hopp i hopplösheten.