j.ling

Bitarna börjar falla på plats...

Ibland är det nog till min nackdel att vara så flexibel som jag är, eftersom det spär på min stress ännu mer.
Var på jobb när de frågade om jag kunde hoppa direkt på nästa tur efter den första. 8 timmars jobb blev i stället 25 timmar.
Fick lov att cykla hem snabbt emellan o hämta grejer då jag skulle sova på jobbet. Öppnade posten samtidigt som jag var på toa. Slängde ihop min packning och gjorde inte i ordning efter röran jag skapade innan jag stack igen.
Även stressad över saker som jag skulle gjort ikväll som jag nu inte kunde.

Men äh, för att se det från den ljusa sidan: att vara flexibel och stressad har lärt mig att ta tag i saker och använda tiden effektivt. Använde min rast till att kryssa av "to do"s och har utvecklat min multitasking-förmåga.

Sista inbokade turerna innan semester så jag tror de kände att det var all rätt att utnyttja mig till max.
Imorgon har jag gjort mitt här... !?!?

Wohooooo, jag tror jag spricker!! Fick precis klartecken på att jag kan boka resan. Jag är såååå ivriiiiig!! Iiiiiiiiih!!

Ikväll har varit en mycket bättre kväll! Gnosjödagarna. Träffat massa gamla godingar, typ högstadiekompisar. De uppmuntrar mig, säger att jag är bra, tycker det är kul att se mig, låtsas åtminstone bry sig (bättre än öppet ignorera) och ger massa positiv energi.
Åh vad jag älskar kvällar som dessa då man känner sig uppskattad!
Har bokat in pizzadate imon hos skönaste pizzabagarn med mina grabbs från högstadiet, guuuuld värt. Efter det är jag redo att lämna allt.

Ett litet tillägg: menar inte att alla har spelat. En del har helt enkelt omvärderat, de värdesätter annat nu. Då är jag flexibel och omvärderar också.

Jag tar tillbaka det jag skrev sist. Tänker inte lose myself, för jag är som jag är och jag är bra! Jag vet precis vad jag förtjänar och vad jag är värd. Så det bästa jag kan göra är att rå om mig själv och respektera mig. Så I'm rockin'!! Däremot har jag inget emot att lose all of you!
Man känner rätt snart vad folk går för, när de inte längre bryr sig om att spela. Men jag skiter i! Lev erat outvecklande liv. Jag kommer inte missa något.
Peace out

Måste hitta disciplin. Jag är svag. Ger efter för lätt. Måste bli tuffare, starkare. Måste lära mig att kväva känslor. Måste lära mig att inte give a fuck!!

If I lose myself, let me be lost

Reste i 4,5 timmar, enkel resa, för nåt som tog 5 minuter att fixa. Säkerhetskontrollen tog längre tid.
Men en snabbvisit i Danmark var det värt. Tog med mig frukost och fixade mig på tåget, för att slippa gå upp ännu mer omänskligt tidigt. Hann äntligen rensa lite bilder i datorn (som jag tänkt göra i typ ett år). I väntan på att de fixade visumet så var det en trevlig Israel som höll mig sällskap o tjötade. Hann även sitta o njuta i solen innan tåget tillbaka till Malmö för att passa på o träffa bästa Aicha när jag ändå är ute och far. Så ja, lång resa var det värt för nu har jag fixat visum!!
Nästa steg är att boka resan

Lundevangsvej 4, Hellerup. Precis vid början av gatan låg en stor byggnad med mur omkring, kameror vid dörren och skyltar på hebreiska. Om man inte skulle förstå då att man kommit rätt så fanns det även en skylt där det stod Israeliska ambassaden. Men jag var osäker på om jag kommit till rätt adress...
Närmade mig en dörr i muren för att se om där fanns en ringklocka eller nåt. Då hörs en röst ur högtalarna.
"Vad kan jag hjälpa dig med? Vem ska du träffa?"
Sen är det tyst rätt länge. Han ba dissade mig. Efter en stund hörs ett starkt bzzzz och dörren öppnas. Ut kommer en Israel. Och så börjar frågestunden. Alla möjliga säkerhetsfrågor.
Sen öppnar han dörren och vi kommer till en liten mellangränd typ, en liten vrå. Där i ett hörn finns en metalldetektor. Han tar sedan alla väskor till röntgen för att spara tid (Istället för att titta i dem för hand).
Han var borta rätt länge. Började bli rastlös. Gick runt. Eller ja, gick runt o runt. Det var en yta på kanske 3 kvadratmeter. Vågade inte röra nåt. Undrar om de såg i kameran att jag skrattade för mig själv av nervositet.
Men där, i den lilla vrå, när jag kollade runt, hittade jag på väggen bokstaven 4.
Hur skulle man kunna veta att man är rätt innan man måste genomgå allt detdär?!
Till slut hörs bzzzzz igen.
"Ursäkta att det tog lite tid! Vi är inte vana vid att folk har så mycket grejer med sig."
Så fick jag plocka ur passet och passfotona som var det enda jag behövde, och lämna allt annat. Det komiska är att jag efter all säkerhetskoll blev orolig för mina värdesaker.
Fick i alla fall gå ut från skrubben. Gå upp för en trappa som var utomhus och sen in i ett hus med nytt lås o bom. Där fick jag stanna i hallen innan nästa lås o bom. Där fanns en ruta med bara ett litet fack där man la sakerna som kvinnan bakom rutan tog emot. Trevligt bemötande var det i alla fall.
Stod en liten stund och pratade med en annan Israel när kvinnan försvann.
...
- That's it? I'm done here?
- This is the fastest service you get.
- It took me 4 hours to get here, only for 5 minutes?
- Well, it's better. In Israel it takes you 5 minutes to get there but 4 hours before you get help.

Summerburst i Göteborg var magiskt! Går inte beskriva hur det var. Man måste vara på plats för att förstå. Det är hela stämningen som gör det. Folk i rörelse, folk med olika stilar, service minded charmig personal, glada människor, och på det hade vi strålande sol! Som om inte det skulle vara nog så var det ju dessutom grym musik! Ljudet var sådär, men ändå. Kunde inte så still. Beatet kröp sig in under skinnet och fick oss att go crazy!
Man kände sig levande. Kunde inte förstå att det var verkligt. Kändes som att vara i en annan värld. En värld som inte är såhär äcklig som vår värld är.
UUUUNDERBART!!

Det har varit fullsmäckade dagar. Packa, flytta, städa, plugga - inte ens hunnit äta.
Blev klar med sista skolarbetet igår vid 8. Kändes som att alla bitar äntligen föll på plats efter allt kaos.
Sen skulle jag fixa grejer inför kyrkan, men det krånglade. Ville slå sönder allt på bibblan. Trött, stressad - jag kokade!
Blev medbjuden på spontanbio med ett gött gäng och kvällen blev genast bättre! Kände att jag älskade mitt liv. Jag verkligen njöt av tillvaron där och då!
Efter bion hade jag massa energi och iver i kroppen och passade på att fixa det sista inför examen. DÅ slog det mig att jag inte gjort klart talet jag skulle hålla. Klump i magen!
Fixade det typ vid 2 på natten. En halvtimme innan klockorna ringde in i kyrkan skrev jag ner det på papper.
Helt oförberett, sjukt nervös, kände och hörde hjärtat slå i väntan på min tur att gå fram. Vad har jag gett mig in på?!? Varför?!?
Men för att lugna ner mig försökte jag hitta a state of mind där jag bara kunde njuta. Efter en lång hektisk period tog jag a moment för att stanna upp och inse vad som höll på att hända. Försökte känna in stunden och njuta av att det var våran dag. Tog mig tid att bara stanna upp och inse att jag faktiskt tar examen.
Djupa andetag.
Talet gick bra! Så kul med den responsen det blev. Kan inte fatta att jag gick med på det för jag blir så nervös framför folk. Men det kändes grymt efteråt! Och jag har tagit examen!!

Sista dagen i skolan ?