j.ling

Han har tagit sina saker. Allt. Till och med smutstvätten har han tagit för att inte behöva komma tillbaka mer.
Eller ja, han har lämnat kvar några presenter han fått av mig. En present kastade han ut genom fönstret igår. Det var en medalj som han fick för att vara en sån underbar pojkvän och för att han stod ut med mig. På ena sidan stod det "#1" och på andra "winner".

Han tog medaljen i sin hand, öppnade fönstret, kastade långt och sa "number one my ass!"

Igår kväll drog han iväg, men lämnade alla sina saker i hallen.
Sen vaknade jag i natt av att han kom och la sig bredvid mig. Vi höll om varandra.

Jag steg upp på morgonen och han fortsatte sova, som vanligt. Innan jag gick hemifrån önskade jag honom en bra dag, som varje morgon. Han önskade mig trevligt arbete, som varje morgon. Jag pussade honom några gånger extra innan jag gick. Tänkte att det kanske är de sista. Han log sömnigt åt mig av alla pussar.

Jag gick hemifrån ovetande om vad jag skulle komma hem till igen.

 

Hans bil står inte parkerad utanför. Hans andra par jobbarskor står inte utanför dörren. Hans saker står inte kvar i hallen. Hyllorna i garderoben är tomma. Nyckeln har han lämnat kvar...

Hans tomma kaffeglas stod kvar på tvbordet. Kaffet som jag på morgonen förberedde åt honom, som varje morgon.

Nu ångrar jag starkt att jag inte gjorde kaffet i muggen han fått av mig, vilket jag brukar göra. Muggen var i disken och jag borde ha diskat den i stället för att göra det i en annan mugg. Jag grämer mig så över att jag inte gjorde det i den speciella muggen. Muggen där det står "med kärlek".

För i morgon gör jag kaffe endast till mig själv.