j.ling

Men denna gång började jag inte veckan med fina, nya, fräscha blommor som blomstrar i lägenheten, som vanligt. 

Ibland håller sig buketterna fina i två-tre veckor och det har hänt att det lyckats samla på sig 3 buketter som står fina i lägenheten samtidigt.

Nu slängde jag ut den sista, vissna buketten från förra veckan. Typiskt att just den sista vissnat så fort och inte ger liv lite till. Det har varit väldigt trevligt att ha en lägenhet med fina blommor. 

Vågade inte ens drömma om att få blommor skulle bli "som vanligt".

Well. En bra vana som återgår till ovanligt I guess.

Man får lära sig att finta bort frågor och hitta rätt svar för att leda dem bort från ämnen som man inte är redo för att dela med sig av. Ja, alla dessa frågor för att få ut information och ha koll på allt.

Min syster kom hem till helgen, och jag hoppades att jag inte skulle behöva förklara situationen. Kände mig inte redo för att öppna mig. Ville inte vara ledsen.

Hon har varit hemma 3 dagar och inte en enda gång frågat vad som hänt.

Är övertygad om att hon inte är så lost att hon inte märkt att hans saker är borta.

Men hon har inte frågat var de är, var han är, varför han inte kommit hem på natten, varför han inte varit där på morgonen, varför han inte har ringt. Inte en enda gång har hon nämt det och frågat vad som hänt.

Det är min syster. Hon lägger sig inte i. Märker hon att nåt är fel så försöker hon hålla mitt humör uppe och få mig att fokuserad på annat. Men samtidigt så vet jag att om jag vill prata så finns hon där redo för att lyssna.

Jag förberedde även kaffe i den innan jag gav den till honom när vi sågs sist.

Han tog det hårt, att få tillbaka muggen. Att en mugg kan göra det definitivt.

Han har tagit sina saker. Allt. Till och med smutstvätten har han tagit för att inte behöva komma tillbaka mer.
Eller ja, han har lämnat kvar några presenter han fått av mig. En present kastade han ut genom fönstret igår. Det var en medalj som han fick för att vara en sån underbar pojkvän och för att han stod ut med mig. På ena sidan stod det "#1" och på andra "winner".

Han tog medaljen i sin hand, öppnade fönstret, kastade långt och sa "number one my ass!"

Igår kväll drog han iväg, men lämnade alla sina saker i hallen.
Sen vaknade jag i natt av att han kom och la sig bredvid mig. Vi höll om varandra.

Jag steg upp på morgonen och han fortsatte sova, som vanligt. Innan jag gick hemifrån önskade jag honom en bra dag, som varje morgon. Han önskade mig trevligt arbete, som varje morgon. Jag pussade honom några gånger extra innan jag gick. Tänkte att det kanske är de sista. Han log sömnigt åt mig av alla pussar.

Jag gick hemifrån ovetande om vad jag skulle komma hem till igen.

 

Hans bil står inte parkerad utanför. Hans andra par jobbarskor står inte utanför dörren. Hans saker står inte kvar i hallen. Hyllorna i garderoben är tomma. Nyckeln har han lämnat kvar...

Hans tomma kaffeglas stod kvar på tvbordet. Kaffet som jag på morgonen förberedde åt honom, som varje morgon.

Nu ångrar jag starkt att jag inte gjorde kaffet i muggen han fått av mig, vilket jag brukar göra. Muggen var i disken och jag borde ha diskat den i stället för att göra det i en annan mugg. Jag grämer mig så över att jag inte gjorde det i den speciella muggen. Muggen där det står "med kärlek".

För i morgon gör jag kaffe endast till mig själv.

Måste vara en ivrig besökare som förgäves går in o kollar i hopp om att jag uppdaterat.

Lustigt med tanke på att jag uppdaterar alldeles för sällan.

Nyfiken - vem är du ?

Hade två missade samtal igår från syster i Sverige. Blev nervös o tänkte att nåt måste hänt.

Ringde upp efter jobbet o det visade sig att hon hade ringt för att hon trodde att jag hade ringt henne.

Tragiskt att vi har så dålig kontakt att vi tror det hänt nåt bara för att man ringer.

Vi hörs vanligtvis bara genom att skicka meddelande då och då i vår familjegrupp på Whatsapp.

Det var i alla fall väldigt kul att prata med henne. Så det var ju tur att hon trodde att hon hade ett missat samtal från mig.