j.ling

Once upon a time var det en tjej som gjorde allt för att försöka skapa närhet mellan henne och sina syskon. Men ingen av syskonen var intresserad och hade inte ont av att vara syskon utan att stå varandra nära. Hon hade en häftig storebror som hon ville umgås med men han var för cool för henne och körde iväg henne när hon kom i närheten. Hon var bara en jobbig lillasyster. Småsystrarna störde sig för att hon "lekte mamma" som de kallade det, men hon hade ju blivit påtvingad av sin mamma att ta ansvar. 

Syskonen hade sina vänner och tyckte det var nog. Flickan försökte och försökte förtvivlat. Hon var avundsjuk på andra syskonpar som var som bästa vänner. Hon, i sin familj, var oviktig för de andra. 

Till slut slocknade lågan. Hon hade ingen glädje av att vara hemma. Efter en resa hemifrån när alla längtade hem ville hon resa ännu längre. Alla tillfällen att komma hemifrån tog hon. 

På familjehögtider satt familjen ner för att äta tillsammans efter att mamma skrikit och tvingat alla att samlas. Alla tjafsade, åt bara upp o gick sen åt varsitt håll. Ååh vilken familjestund!! Det skar i hjärtat.

Igår ringde min bror o vi pratade en timme. I förrgår spenderade jag hela dagen med mina systrar o vi skrattade tillsammans. Jag sov tillsammans med min syster i hennes säng för att vi var ledsna för att tredje systern åkte tillbaka till Sverige.

Det var DET jag ville åt. ÄNTLIGEN!! 

Med facit i hand ser jag att vi behövde flytta ifrån varandra för att komma varandra nära.