See me, like me, respect me!

Saknar att bli "avgudad"!
Saknar att få höra hur fin jag är, hur mycket jag är älskad och hur bra jag är. Saknar att bli upphöjd till skyarna.
Kunde aldrig ta åt mig då jag inte kände mig värdig, men uppskattar det såklart. Det var tryggt och jag blev respekterad. Det måste vara det finaste man kan få av någon.
Nu känner jag bara osäkerhet. Duger jag? Gör jag rätt? Ser jag så grå ut? Ser jag bra ut? Gör jag bra ifrån mig?
Vad kan jag blotta? Vad bör jag dölja?

Saknar som sagt att bli "avgudad". Mer bekräftelse har jag aldrig tidigare fått och tvivlar på att jag kan få.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0