Safety first

Kommer ut från stationen. Börjar med att gå åt fel håll. Vänder. Går, går och går. Måste välja väg, fel håll. Osäker på var jag ska svänga. Klockan tickar på, mötet börjar snart. Blir galen och vill kasta mobilen i marken för att GPS:en är fucked up!! Ser en taxi.
- Vill du gå eller ska jag köra? Det är nära.
- KÖR!!
Det blev omväg att ta taxi, men jag pallade inte irra runt mer. Han var trevlig och lättade humöret lite.
Öppnar grinden till stället. En kille går utanför o pratar i telefon. Ser chill ut. När jag kommer till dörren börjar han prata med mig helt plötsligt:
- Har du varit här innan. Vem är du? (Kopplar inte direkt att han jobbar där, det var inte uppenbart. Säkerhetskontroll.)
- Hur kom du hit? Har du biljett på det? Var bor du i Israel?
Och hans respons var hela tident "Jag förstår." Han sa det på det stelaste, mest robotaktiga, inövade sättet man kan. Kunde knappt hålla mig för skratt.
Det var värre kontroll än när man kommer till flygplatsen i Israel.
De vet att många har emot judar så de går all in för safety.
- Har du nåt som kan användas som vapen? Har du fått något att lämna över till någon där inne?
Ta hissen sen ligger hans kontor några rum ditåt *pekar i en riktning*.
Jag hittade i alla fall trots hans flummiga beskrivning.
Börjar med att berätta hur nervös jag är.
- NEJ NEJ NEJ, det ska du inte vara. Detta mötet är mer för dig än för mig. Det är så att du kan ställa frågor.
Jag som hade sett det typ som en anställningsintervju, att allt hänger på detta mötet.
- Kunde du inte sagt det tidigare?
- Haha, du har inget att vara nervöst över!
Tack... Verkligen...
Verkar som att mötet gick bra i alla fall. Han sa inget som tydde på att han skulle meddela att jag var olämplig för att få igenom det hela.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0