"Även solen har sina fläckar"

Meningen med att gå till en psykolog trodde jag var att man skulle må bättre efteråt.

Jag trodde inte att man skulle känna sig dumförklarad, frustrerad och vilja gråta för att man mött en otrevlig surkärring.
Kände för att ställa mig upp och gå, mitt under mötet.
När jag gick ut därifrån ville jag gråta av uppgivenhet.
Men framför allt var jag sur för att det finns människor som hon med det yrket.

Psykologen hade ingen kunskap om hur man bemöter människor på ett bra sätt. Inte heller hur man bör uppmuntra i stället för att dumförklara. Ingen förståelse för mina känslor, tankar eller för vad jag behövde.

Som tur är kunde jag se till hennes oprofessionalitet och hoppas på att det finns andra som gör sitt jobb bättre. Hade jag mått ännu sämre och träffat denna psykolog så hade jag nog inte kännt mycket hopp inför min framtid. Det fick mig att fundera på hur många stackars människor som gett upp efter att ha träffat denna psykolog.

Hoppas att hon bara hade en dålig dag och var i behov av semester.
Det hemskt om fler mår som jag efter mötet när de innan gått dit med ett hopp om att mötet med psykolog ska hjälpa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0