"Även solen har sina fläckar"

Meningen med att gå till en psykolog trodde jag var att man skulle må bättre efteråt.

Jag trodde inte att man skulle känna sig dumförklarad, frustrerad och vilja gråta för att man mött en otrevlig surkärring.
Kände för att ställa mig upp och gå, mitt under mötet.
När jag gick ut därifrån ville jag gråta av uppgivenhet.
Men framför allt var jag sur för att det finns människor som hon med det yrket.

Psykologen hade ingen kunskap om hur man bemöter människor på ett bra sätt. Inte heller hur man bör uppmuntra i stället för att dumförklara. Ingen förståelse för mina känslor, tankar eller för vad jag behövde.

Som tur är kunde jag se till hennes oprofessionalitet och hoppas på att det finns andra som gör sitt jobb bättre. Hade jag mått ännu sämre och träffat denna psykolog så hade jag nog inte kännt mycket hopp inför min framtid. Det fick mig att fundera på hur många stackars människor som gett upp efter att ha träffat denna psykolog.

Hoppas att hon bara hade en dålig dag och var i behov av semester.
Det hemskt om fler mår som jag efter mötet när de innan gått dit med ett hopp om att mötet med psykolog ska hjälpa.

The stoning

Usch, en film som får mig att må illa.
Det är en sjuk värld vi lever i och här går jag i min bubbla...
Var på bal tidigare och log åt att de gjort sig så fina. Vackra, häftiga frisyrer och fina klänningar i olika former och färger. Så ser man någon som fjällar efter att ha kommit hem från studentresan utomlands och så tänker man "vad synd"!
Vilket sjukt, pinsamt I-landsproblem. Äcklas av denna ytlighet, som jag själv gör mig skyldig till. Äcklas och skäms över mig själv.

Kommer hem från balen och sätter på filmen the stoning. Kastas in i en annan värld, en helt annan verklighet, med RIKTIGA, HEMSKA problem.
En kvinna blir våldtagen men ingen kommer tro på henne om hon berättar det. När hon gör abort straffas hon då det anses vara en stor synd. Först blir hon våldtagen och förnedrad och som om inte det är nog blir hon dömd till tortyr. Och ÄNNU MER på det, efter att ha suttit i ISOLERING i ETT ÅR kommer hon ut, till det hon trodde var friheten.
Det hon inte vet dock är att hon blivit dödsdömd.
Hon hämtas i isoleringscellen, de lindar in henne i skynken och gräver ner henne i sanden, för att hon inte ska kunna röra sig och skydda sig, och sedan börjar de kasta... Sten efter sten och det vita skynket blir rött...

Hon blir stenad till döds för att hon blev våldtagen
....

JAG MÅR ILLA! SICK!

RSS 2.0