Back on track

Efter bakslaget från psykologen bestämde jag att det inte skulle trycka ner mig utan kontaktade i stället läkare i förhoppning om att få hjälp mot min upplevda ångest.
 
Innan jag gick dit målade jag upp en bild av hur läkaren skulle vara stel och nonchalant och påstå att jag inte har något problem, att man inget kan göra...
Jag förberedde mig på en fight och förberedde mentalt ett tal om hur jag verkligen behöver hjälp och inte tänkte gå därifrån utan. Jag förberedde mig på att vara bad ass, stå på mig!
 
Men någon tuff attityd behövde jag inte ta till.
 
Oooh vad det känns som en lättnad nu efter läkarbesöket.
(AT)läkaren var lättsam. tillmötesgående, försökte förstå och visade att han ville hjälpa mig. Det jag ansåg vara psykologens uppgift skötte läkaren betydligt mycket bättre.
Känner mig upplyft och har högre hopp om världen när det finns människor som han som gör ett bra jobb.
 
Fick ångestdämpande medicin som jag ska ta framöver och jag hoppas att det kommer ge positivt resultat i väntan på att jag startat samtalsterapi.
 
 
Jag öppnar ögonen för en ljusare framtid...                   (Min lillasyster på bilden)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0