Jag som trodde ett tag att det var ett hopplöst fall.
Men det verkar gå bra nu. Situationen har blivit bättre.
Och det är såååå skönt. Men ändå är jag så rädd att det inte ska hålla. Att det ska förstöras lika snabbt igen.
Men jag vill tro på en förbättring.
Det ser ljust ut nu, och jag hoppas det förblir så.
Jag saknar mina syskon...  :(
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0