j.ling

När jag kommer hem på besök så inser jag att jag flytt. Varje gång jag är hemma för bara en liten sväng så blir jag påmind om de saker jag flytt från o jag vill snabbt fly igen. 

Flyr dit jag kan ersätta gamla minnen med nya. Fly dit de nya minnena suddar ut de gamla och jag börjar längta hem. 

Men så fort jag kommer hem till gamla miljöer blir jag påmind. 

Minnen lämnar inte lika lätt som människor gör.

"You know I won't forget you

And I will always respect you

Thank you for everything

Like everything have reason

Like every time have season

Things go round in cycle circle

Sadness won't fade away

No it won't go away

It s funny how memories don't leave like people do

That's why I have to say

I'm making this point today

It's funny how memories don't leave like people do

If I could go back from where it started

And still could call your name

If I could told you before you departed

Now things are not the same

If I could told you. I wish i could told you"

Vi körde förbi en vattenpark här uppe. Såg sjukt kul ut. Grym utsikt från rutschkanan.

Är taggad inför dessa äventyr!!

Vi körde förbi en vattenpark här uppe. Såg sjukt kul ut. Grym utsikt från rutschkanan.

Är taggad inför dessa äventyr!!

Det hann bli mörkt innan vi kom iväg. Folk gjorde sig bekväma.

Nu har flera av dem redan somnat... klockan 19:07.

Wohoo, film också!!

Men nej just det - dubbad till spanska, som alltid.

Det är good vibe på hostelet. Folket är på g. Jag blev bjuden på öl som belöning efter att den australienska bartendern med sjukt svår dialekt fick mig att göra 13 armhävningar. 

Men med vemod måste jag lämna hostelet för att ta mig till busscentralen o en 12 timmars lång bussresa. SEGT! Väntar på taxin när jag blir erbjuden skjuts på motorcykel av killen som gjorde mig check in första natten på hostellet. Kul!! Lyckas precis krångla mig över hojen utan att ramla över med min feta väska på ryggen. Han gasar på. Är där på ett kick. 

Kliver på bussen o känner mig plötsligt sjukt ivrig. Varje säte är en fåtölj. Det är massor med benutrymme. Man kan fälla bak sätet och fälla upp benstöd. Det finns uttag för laddare och bussen har wifi. Testar alla olika funktioner. Upptäcker att man även kan stänga av högtalaren över sitt egna säte. Ler för mig själv när jag ivrigt leker i bussen. 

En mormor kliver på och är lika ivrig som mig över alla funktioner.

Well, denna bussresan kan nog bli ok ändå. Kan nog lyckas surfa och sova bort timmarna rätt bra. Sen anländer jag till en ny dag i San Gil, Colombias äventyrsställe, där massa spännande väntar. 

Trött efter en lång dag av promenad i skogen. I uppförsbacke, nerförsbacke, på smala stigar, i regn i 1.5 timmes uppförsbacke. Andas djupt...

Som tur var fanns det fortfarande plats. Blev uppgraderad till ett 4-bäddarsrum med AC och dusch o toa i rummet. 

Ibland löser det sig till det bättre!

Var spontana på efterfest. Hoppade in i taxi med en av gänget. Helt plötsligt svänger vår taxi o kör ifrån de andra i den andra taxin. Nåt är fel. Vi sitter i en taxi med två främmande personer o vi har ingen aning om var vi befinner oss. 

"Ta det lugnt, vad kan hända? Ingen kan göra mig nåt!", säger min nyfunna, kaxiga, israeliska vän. "Du måste leva lite", tillägger han o menade på att jag överdriver medan jag förklarade att jag brukar vara spontan o öppen men att min kompis varnat mig/skrämt upp mig vad gäller Bogotá. Snubben som var en av gänget verkade väldigt skum, o nervös typ. Min vän kollade att vi var på väg till denna tjejen o han sa "ja ja, snart är vi där."

En klump av taxibilar hade samlats vid rött stoppljus o de körde alla in i varandra o ville först fram. Vår chaufför körde mot rött trots att vi bara strax innan hade kört förbi polisen. Vi åkte länge o i mitt huvud spelades det upp scener av vad som skulle hända. 

Taxin stannade till slut. Då ringde snubben nån o jag hörde en tjejröst o förstod att han faktiskt hade kontakt med de andra. Till slut kom de också o vi hoppade ur. Jag förstod när vi hoppade ur att snubben hade varit obekväm för att han inte kunde engelska o inte kunde föra en konversation. Han skrattade även åt mig då han märkt att jag var orolig.

Fast att det verkade oskyldigt nu oroade jag mig fortfarande. Två killar stod utanför porten till byggnaden vi skulle in i o jag tänkte att nu hoppar de på oss. Gänget lockade med sig oss till dem för att de ska göra smutsjobbet. Men killarna gick in före oss. Vi klarade oss för nu. Går mot en lägenhet. Där i lägenheten väntar nog någon som kommer hoppa på oss. De vill såklart inte göra det öppet på gatan. 

Vi gick alla in. Vi satte oss medan hon som bodde där plockade fram högtalare och satte igång musik. Folket började dansa o först då började jag slappna av. De gjorde mig till turisten som de ska lära Colombianska vibes. En av tjejerna gick igenom höftrörelser med mig. Jag spelade med. Först gick höften runt i cirklar o sen formade vi ett u. Hon visade mig i takt till musiken. En av killarna tog tag i mig för att låta mig praktisera med honom. Han blev till sig o var nöjd över att jag "lärde mig snabbt". Kul att hamna med lokalbefolkning o se hur de festar.

Festen vi var på innan var en fet klubb med fyra våningar. Massa cool inredning. När vi kom in stod ett gäng utklädda, glada dansare o showade i trappen. En annan personal la in mer pinnar i kaminen o två andra i personalen dansade loss till salsarytmen. All personal hade samma grymma förkläde o en namnlapp på ryggen.

Vi blev serverade av en blond, vit, engelsmansliknande Rodriguez som hjälpte mig att beställa nåt typiskt Colombiankt. Öl med soda sa han att det var. Nåt väldigt sött. Vi fick varsitt förkläde för att inte spilla mat på kläderna och till notan fick man en söt liten godispåse. Ett exklusivt, riktigt awesome ställe. O alla snygga killar som jag inte hade sett fram till dess visade sig jobba där.

Vaknade några gånger o snurrade på mig o somnade om. Sen vaknade jag o kände mig pigg. Låg kvar ett tag till men kändes inte hoppfullt om att somna om. Kollade klockan.. 05:34... Åååh. Kan ju inte stiga upp så tidigt. Envisades med att ligga kvar lite till o försöka somna om... Nepp. Pigg. Så jag steg upp. Lite småhungrig o otålig i väntan på frukost som börjar 8:00. Men det var i alla fall inte kö till toan. Så jag tog min tid. Fick till o med tid till att ta bort nagellacket som redan halv lossnat o jag hann fila naglarna.

Rebecca mötte upp mig på flygplatsen o det första hon sa: asså vi måste snacka. O så drog hon ett säkerhetssnack med mig. Håll hårt i väskan, ha den på magen, vifta aldrig med telefonen, vifta inte med kameran, gå aldrig med karta, ta inte en taxi på gatan, lås alltid dörrarna i taxin o stäng fönstret så att ingen arm kan komma in, ha inte väskan synlig i taxin för nån kan spräcka rutan utifrån o ta väskan, sprid ut pengar o värdesaker på olika ställen, gå aldrig i mörkret själv, visa aldrig att du är vilsen och turist för det betyder "kom o råna mig, tack". Om nån kommer med kniv mot dig så ger de vad du har. O därför bör man inte gå runt med mycket pengar på sig. Vet alltid var du ska bo nästa natt o ha alltid nästa steg planerat så att du aldrig kommer stå lost och vara beroende av någon annan.

"Äh o ja, med det sagt, välkommen till Colombia! Kul att du är här. Du kommer ha skitkul!"

Vi ställer oss i kön till de säkra taxibilarna (inte nån som skriker "taxi, taxi"), hoppar in i en taxi o då blir jag orolig på riktigt. Shit! Det finns inget säkerhetsbälte!!

Rebecca sa att det sällan finns i baksätet på taxi. Hur ska jag klara mig här ?!

Jag har inte varit på en sån flygplats innan. O överallt Eiffeltorn. 

Jaja, nu ska jag på nästa flyg efter all väntan. 11 timmars flygresa.

Vi hörs från en annan del av världen.

En laddningsstation där du lägger in telefonen o kopplar in den till passande laddare, låser in den, o kan gå runt o strosa i butikerna undertiden den laddas.

En kudde, filt, hörlurar o ögonlapp väntade i sätet på planet. Det serverades en slags exclusiv frukost, som var väldigt god faktiskt + muffins o dricka. O jag kände mig riktigt bortskämd. 

Här på flygplatsen i Paris har de coola "sängar". De hade en hel sovsal typ. (Så ja, sträcker på benen liggandes). Helt imponerad av dessa sängar. O efter röntgenmaskinen hade de en liten sittplats för att kunna ta på sig skorna igen efter att de kollat att man inte gömt ett gevär eller nåt i dem.

Känner att de är väldigt tillmötesgående här o vet vad folk behöver.

Ett extra plus med ett piano i hörnet. För trevlighetens skull.

Well, innan du lämnar nånting så visar det sig vilka som bryr sig om att du var där, och vilka som inte.

Asså jag har ju lärt mig, vet att ingen bryr sig. Men är efterbliven. Förväntar mig ändå.

Men nu, skärpning. Vet att folk bara spelar. Allt är ett spel. Inget är nåt meningsfullt på djupet.

Poker face on and I'm gonna play it master level